Ibland måste jag kolla på film på jobbet. Oftast går det folk förbi. Idag var jag väldigt glad att ingen gick förbi just när Isabelle Huppert sitter i ett peepshow-bås och kollar på porrfilm. När Isabelle inte är i bild kan man lätt tro att det är jag som kollar på porrfilm, och det kan ju vara lite svårt att förklara.
Pianisten var väldigt bra. jag ska skriva dvd-recension på den.
/Susanne
torsdag 30 oktober 2008
måndag 27 oktober 2008
Heja Reese
I "Legally blonde"-filmerna är hon odrägligt godhjärtad, blond och supersmart. I "Walk the line" gör hon rollen som sångerskan June Carter. Och som hon gör den. Rolig, orolig och stukad. Och som hon sjunger! Både hon och Joaquin Phoenix (Johnny Cash) nominerades till varsin Oscar - och det var Reease Witherspoon som knep den.
Jag vill se mer av henne. En riktigt nattsvart roll. Hon skulle förmodligen lösa det galant.
/Helena
Vigilante ska bli film
Det här ser jag fram emot. Andreas Romans roman (ja, han har ett väldigt bra författarnamn) är riktigt bra. Huvudpersonen får helt enkelt bara nog en dag av aggressiva och jobbiga människor som inte respekterar andras gränser. Så han börjar spöa upp dem.
En väldigt intressant bihandling är att huvudpersonens mor är producent för ett tv-program där man låser in folk - typ Big Brother - men där man går ännu längre och inte släpper ut dem. Jag minns särskilt en tjej som var helt katatonisk men inte fick någon hjälp.
Läs boken i väntan på filmen!
/Susanne
En väldigt intressant bihandling är att huvudpersonens mor är producent för ett tv-program där man låser in folk - typ Big Brother - men där man går ännu längre och inte släpper ut dem. Jag minns särskilt en tjej som var helt katatonisk men inte fick någon hjälp.
Läs boken i väntan på filmen!
/Susanne
fredag 24 oktober 2008
Vampyrer och psykologer
onsdag 22 oktober 2008
Vem ansvarar för svensk film?
Det pågår en debatt om svensk film i Dagens Nyheter mellan å ena sidan regissören Jan Troell och producenten Thomas Stenderup och å andra sidan programdirektören för SF Bio Sture Johansson.
Troell och Stenderup anser att svensk film är chanslös och att biografägarna inte tar sitt ansvar. Johansson menar att biografägarna är beroende av hur distributörerna agerar.
Så här tror jag att det är. Troells "Maria Larssons eviga ögonblick" har inte dragit den publik som han hade velat ha. Och det är ju förbaskat synd eftersom det är en utmärkt bra film. Men nu är väl många av oss människor en gång så beskaffade att vi hellre väljer det lätta och roliga framför det som ger lite tuggmotstånd. Men tuggmotståndet behövs för oss andra som gillar sådant. Jag vet inte hur man ska lösa det, men det måste finnas plats även för seriös svensk film, hur få som än väljer att gå på den.
Helena
Troell och Stenderup anser att svensk film är chanslös och att biografägarna inte tar sitt ansvar. Johansson menar att biografägarna är beroende av hur distributörerna agerar.
Så här tror jag att det är. Troells "Maria Larssons eviga ögonblick" har inte dragit den publik som han hade velat ha. Och det är ju förbaskat synd eftersom det är en utmärkt bra film. Men nu är väl många av oss människor en gång så beskaffade att vi hellre väljer det lätta och roliga framför det som ger lite tuggmotstånd. Men tuggmotståndet behövs för oss andra som gillar sådant. Jag vet inte hur man ska lösa det, men det måste finnas plats även för seriös svensk film, hur få som än väljer att gå på den.
Helena
fredag 17 oktober 2008
Intervju med Maria Blom
Hon är inte bara regissör, hon är lajvare också, och småbarnsmamma, och väldigt trevlig. Intervjun med Maria Blom hittar du HÄR.
/Susanne
/Susanne
Filmpremiärer recenseras
torsdag 16 oktober 2008
Psykologer ser på film
Ikväll ska jag till Norrköping och Flimmer, filmfestivalen. Där ska jag lyssna till ett seminarium som heter "Psykologer tittar på film" som Jonas Mosskin håller i. En av frågeställningarna är:
"Varför envisas huvudpersonerna i skräckfilm med att konstant gå in i det mörkaste huset på kullen?" - och det har jag alltid undrat. Det naturliga är ju att stanna hemma med alla lampor tända och ett batteri av knivar och hammare vid huvudkudden.
/Susanne
"Varför envisas huvudpersonerna i skräckfilm med att konstant gå in i det mörkaste huset på kullen?" - och det har jag alltid undrat. Det naturliga är ju att stanna hemma med alla lampor tända och ett batteri av knivar och hammare vid huvudkudden.
/Susanne
onsdag 15 oktober 2008
Grattis Roy!
Det blev Roy Andersson som vann Nordiska rådets filmpris, för "Du Levande". Så nu ser han nog ännu gladare ut än sist jag såg honom.
Är det någon som sett "Du Levande" och kan berätta?
/Susanne
Är det någon som sett "Du Levande" och kan berätta?
/Susanne
Baader-Meinhof fortsätter fascinera
På fredag har The Baader-Meinhof Complex premiär i Linköping. Jag är sugen på att se den, dels för att det är ett stycke historia som är så speciellt och nära både i tid och rum, dels för att de tyska filmer jag sett på senaste tiden varit så otroligt bra. (De andras liv, The Wave.) Tyvärr har jag hört att den här inte ska vara lika bra, men ändå.
De kallade sig Rote arme fraktion, RAF, men blev också kända som Baader-Meinhof-ligan efter Andreas Baader och Ulrike Meinhof. De var intellektuella, politiskt långt ut på vänsterkanten, uppbyggda i celler och en av grundtankarna var ungefär att de genom att utföra våldshandlingar mot polis, domare, militärförläggningar, skulle tvinga samhällsmakten att slå tillbaka så hårt att hela folket skulle resa sig mot repressalierna. För att finansiera verksamheten utförde de bankrån.
I pappersversionen av Allt om film finns en artikel med lite bakgrund till terroristgruppens härjningar, och om spin off-grupper som fortsatte efter att den hårda kärnan med Meinhof, Baades, Gudrun Enslin med flera fängslats. (1972.) Där nämns också lådan som vår politiker Anna-Greta Leijon skulle kidnappas i. Bilden på den är ett tydligt minne från när jag var liten, måste ha varit ur någon av kvällstidningarna. 1975.
/Susanne
De kallade sig Rote arme fraktion, RAF, men blev också kända som Baader-Meinhof-ligan efter Andreas Baader och Ulrike Meinhof. De var intellektuella, politiskt långt ut på vänsterkanten, uppbyggda i celler och en av grundtankarna var ungefär att de genom att utföra våldshandlingar mot polis, domare, militärförläggningar, skulle tvinga samhällsmakten att slå tillbaka så hårt att hela folket skulle resa sig mot repressalierna. För att finansiera verksamheten utförde de bankrån.
I pappersversionen av Allt om film finns en artikel med lite bakgrund till terroristgruppens härjningar, och om spin off-grupper som fortsatte efter att den hårda kärnan med Meinhof, Baades, Gudrun Enslin med flera fängslats. (1972.) Där nämns också lådan som vår politiker Anna-Greta Leijon skulle kidnappas i. Bilden på den är ett tydligt minne från när jag var liten, måste ha varit ur någon av kvällstidningarna. 1975.
/Susanne
torsdag 9 oktober 2008
... och en kärlekskoppling
Sarah Jessica Parker och Matthew Broderick är tydligen ett par sedan länge. Det visste jag inte när jag såg dem i olika filmer på flyget.
(Ja, jag fattar att jag är ungefär sist med att veta detta, men då kan ju ni känna er duktiga, eller hur?)
/Susanne
(Ja, jag fattar att jag är ungefär sist med att veta detta, men då kan ju ni känna er duktiga, eller hur?)
/Susanne
Harry Potter-koppling
Förresten, Brendan Gleeson och Ralph Fiennes har ju jobbat ihop förut, som Mad-Eye Moody och lord Voldemort. :-)
/Susanne
/Susanne
Guilty pleasure på långflygning
Att pressa elva, tolv timmar i en flygstol blir så mycket lättare att stå ut med när man har sin egen lilla monitor att titta på. Utbudet på Virgin Atlantics flygningar är bra och rikligt. Jag har hunnit se:
"Then she found me" - med Helen Hunt, Bette Midler, Colin Firth och Matthew Broderick. Det handlar om HH:s karaktär, som är 39 år och längtar efter barn när hon blir dumpad av sin man. I samma veva dyker hennes biologiska mamma (Midler) upp. Det är ett drama, ofta dråpligt och humoristisk, och jag gillar Helen Hunt. Men hennes rollkaraktär är lite för velig för mig, så den är inte jättebra.
"Prins Caspian" - som jag blev besviken på. Alldeles för seg och långrandig och omagisk.
"In Bruge" - Colin Farrell och Brendan Gleeson är två yrkesmördare på beordrad vistelse i "Bruge", som jag antar ska vara Brygge? Belgien är det i alla fall. Gleeson njuter av kulturen och arkitekturen, Farrell är bitter och tycker det är trist. Dessutom krisar han över att han råkat döda ett barn. Samspelet mellan dem är väldigt fint skildrat, en rad bipersoner sätter färg på det hela, och så dyker Ralph Fiennes upp som den onde chefen. Min son i flygstolen bredvid låg cirka tio minuter före i sin visning, så jag sneglade på hans monitor då och då för att se vilka som fortfarande var i livet. På slutet var dte inte många. En brutal film, kolsvart, men bra och välspelad.
"Sex and the City" - som jag såg två gånger om. Fantastiska klänningar, kul att ta farväl av kvinnorna efter att jag sett serien i repris under sommaren, men det var för lite Miranda som jag gillar bäst. Väldigt mycket Samantha däremot, var det ett villkor för att hon skulle vara med över huvud taget?
/Susanne
"Then she found me" - med Helen Hunt, Bette Midler, Colin Firth och Matthew Broderick. Det handlar om HH:s karaktär, som är 39 år och längtar efter barn när hon blir dumpad av sin man. I samma veva dyker hennes biologiska mamma (Midler) upp. Det är ett drama, ofta dråpligt och humoristisk, och jag gillar Helen Hunt. Men hennes rollkaraktär är lite för velig för mig, så den är inte jättebra.
"Prins Caspian" - som jag blev besviken på. Alldeles för seg och långrandig och omagisk.
"In Bruge" - Colin Farrell och Brendan Gleeson är två yrkesmördare på beordrad vistelse i "Bruge", som jag antar ska vara Brygge? Belgien är det i alla fall. Gleeson njuter av kulturen och arkitekturen, Farrell är bitter och tycker det är trist. Dessutom krisar han över att han råkat döda ett barn. Samspelet mellan dem är väldigt fint skildrat, en rad bipersoner sätter färg på det hela, och så dyker Ralph Fiennes upp som den onde chefen. Min son i flygstolen bredvid låg cirka tio minuter före i sin visning, så jag sneglade på hans monitor då och då för att se vilka som fortfarande var i livet. På slutet var dte inte många. En brutal film, kolsvart, men bra och välspelad.
"Sex and the City" - som jag såg två gånger om. Fantastiska klänningar, kul att ta farväl av kvinnorna efter att jag sett serien i repris under sommaren, men det var för lite Miranda som jag gillar bäst. Väldigt mycket Samantha däremot, var det ett villkor för att hon skulle vara med över huvud taget?
/Susanne
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)