Fram för Ferrell

Jo, jag vet, jag är kulturredaktör och borde hålla fanan extremt högt. Men jag tjusas av Will Ferrells oemotståndligt töntiga humor. Ingen kan som han se så gravallvarlig ut och samtidigt leverera de mest hårresande repliker. I "Step brothers" tar han ut svängarna rejält och det blir så där pinsamt och samtidigt skrattretande så man knappt vet vart man ska ta vägen.
/Helena

Bland nördar och primadonnor

Efter två dagar i Malmö är det lätt att identifiera tre huvudtyper av besökare.
1) Nörden. Rör sig solitärt med schemat alldeles under näsan, stort anteckningsblock i ena handen och pennan i munnen. Ser vad som helst som inte är producerat eller inspelat i USA.
2) Primadonnan. En (åtminstone förr i tiden) uppburen filmjournalist som klagar högljutt ifall den planerade intervjun blir mer än tre minuter försenad. Droppar gärna namn på tidigare intervjuoffer och gäspar stort ifall du försöker svara.
3) Entusiasten. Ser allt - precis allt. Kan (om hon/han är logistiskt begåvad) klämma in 17 filmer och hinner dessutom med diverse smygvisningar under luncherna. Jag sorterar in under den sistnämnda kategorin.
/Helena

Knäppskallar på film

Jack Nicholson i "Gökboet", Heath Ledger i "The dark knight". Lysande knäppisar båda två. Men jag såg om "Tolv apornas armé" i veckan och just nu lyser Brad Pitt klarast på dårhimlen.
På tal om att se om filmer så är inte alla filmer värda att se om, men Tolv apor är nästan ett måste att se minst två gånger. Första gången tar alla vändningar musten ur en, men andra gången förstår man hur alla tidsparadoxer ställer till det för Bruce Willis, Madeleine Stowe och Brad Pitt.
//Micke