Dagens recensioner

Lassemajas detektivbyrå - Kameleontens hämnd

The Duchess

Yes man

Två recensioner

Happy go lucky hittar du här
och The day the Earth stood still här,

Bang var först med så mycket

I kommande Fredag finns en kort dvd-recension av Bang och världshistorien. men på 600 tecken rymmer man inte mycket, och jag märker att jag funderar vidare på filmen eller rättare sagt människan Bang.
Hon är en av de största journalister vi någonsin haft i Sverige. Hon bevakade krig och diktaturer, inte för att jag tycker att man måste skriva om krig för att vara en stor journalist, men jag beundrar hur hon utsätter sig för faror och umbäranden i jakten på en sanning, att ta reda på hur det är. Hon skriver bra också, formuleringskonst på hög nivå. Maj Wechselmann gör klokt i att bygga filmen på utdrag ur Bangs egna artiklar, brev och dagboksanteckningar. och på autentiska bilder förstås.

En person som jag alltid varit nyfiken på är Ruffa Alving, Bangs dotter. Och långt in i filmen får jag äntligen se henne! En kort snutt, som blir fler korta snuttar, men alldeles för lite, jag hade velat ha mer. Barbro var ensamstående mor till Ruffa, och det var inte vanligt på den tiden för en kvinnlig reporter på resande fot. När Bang träffade Loyse blev det hon som stannade hemma med Ruffa, medan Bang reste till Indien, Kina, Japan, Java, Amerika...
Att två kvinnor levde ihop i ett kärleksförhållande, som Bang och Loyse, var nog inte så ovanligt. Det var lättare för kvinnor att leva som "väninnor" som bor ihop för att spara pengar. Innan den stora kärleken hade Bang "avverkat en rad karlar".

Hon söp en hel del också, väldigt mycket i perioder. Hon beskriver själv hur krogronden börjar redan på förmiddagen ibland. Sen kan hon vara stolt: "ingen sprit på 14 dagar".

Hur som helst så är det en jättefin och intressant film om en oerhört intressant människa. Se den!

/Susanne

Eftersläpande recensioner

Förlåt, men här är de i alla fall:

Vi hade i alla fall tur med vädret C

Fishy CCC

Body of lies CCC

Sex drive CC

De ofrivilliga CCCC

Filmbloggen syns i rikspressen

I helgen upptäckte mina DN-läsande kollegor att det i en stor annons för Die Welle stod att Corren gett den CCCCC. Mystiskt, eftersom filmen ännu inte gått upp i Östergötland och vi därför inte haft recensionen i tidningen ännu. Helena ringde och kollade med Atlantic, och det visade sig att de hittat det här inlägget.
Kul!
I nästa annons ska det stå att Correns filmblogg ger den CCCCC.

/Susanne

Digitala Lasse-filmen även i Linköping

"Solen i ögonen", en musikdokumentär från lasse Winnerbäcks turné i somras, kommer att visas i Linköping på fredag. Två visningar i stora salongen, och det är kultur- och fritdsnämnden som bjuder.
Läs mer HÄR.

/Susanne

Kris bland Twilightfansen

Åldersgränsen blev 15 år för att få se Twilight, och det är många som är arga och ledsna för det. Snart ska jag träffa några tjejer som egentligen är för unga för att se den, men som tänker prova att få komma in ändå.

Uppdatering: Tjejerna kom in. Läs arikeln här.

/Susanne

Dagens recensioner

Romantiska Vampyrthrillern Twilight recenseras här

och Madagaskar 2 här.

Hur hade det då sett ut?

Läser på imdb.com att rollen som prinsessan Leia i Star Wars först var tänkt för Jodie Foster. Hon kunde inte komma loss i tid, och då gick den till Carrie Fisher. Märkligt att tänka sig att hela Star Wars-kulten kunde ha sett helt annorlunda ut, andra affischer, andra dockor, och hade Foster klätt lika bra i den där frisyren med hårkringlorna? Och om inte kringlorna funnits, då hade inte Vänner-avsnittet där Ross avslöjar sina sexfantasier om Leias guldbikini för Rachel funnits, där Phoebe sätter två runda bröd (vetekringlor?) vid öronen och ropar: "Titta, jag är prinsessan Leia!" så att Ross förstår att Rachel skvallrat, och vem vet hur det då skulle ha gått med deras relation?
Världen hade sett annorlunda ut helt enkelt.

/Susanne

Kline goes Gaynor

Jo, jag vet. Det är inte speciallt politiskt korrekt och en eller annan hbt-person kanske tar illa vid sig av de fördomsfulla tankarna bakom filmen. Men en av min absoluta favoritscener är när Kevin Kline gör bögtestet i "Ute eller inte" och bara inte kan låta bli att dansa till "I will survive" med Gloria Gaynor. Men för min del är det nog mer beatet i arrangemanget som drar - den blev ju faktiskt korad till förra millenniets bästa låt. Det är bara att hålla med. "Once I was afraid . . ." Kan du stå stilla själv?
/Helena

Det blir ingen Rockyfilm

Trist. Jag har sett ett utdrag där Rockys flickvän gör en väldigt elak och rolig imitation av honom när han runkar, men mycket mer än så blev det alltså inte. Fast det finns många Kellerman-album att trösta sig med.
/Susanne

John Malkovich regerar

Trots spinkiga kritvita ben och en ful morgonrock lyckas John Malkovich dominera bröderna Coens Burn after reading så att dagarna efter jag sett den är det honom jag minns. Han är fantastiskt bra.
Filmen är rolig (men inte lika gapskrattsrolig hela tiden som jag trodde) och skådespelarna är väldigt bra, förutom Malkovich har vi Frances McDormand, Tilda Swinton, Brad Pitt och George Clooney. En av dem dör en bra bit ifrån slutet, och jag blev helt chockad. Va?, har de ihjäl huvudpersonen?! Sen insåg jag att det fanns fyra huvudpersoner kvar, så det gjorde inte så mycket.
Om nån fler är sjukligt intresserad av birollsinnehavare och kan ligga sömnlös och grubbla över var man sett dem förut, så kan jag underlätta genom att berätta att gymföreståndaren (där McDormand och Pitt jobbar) spelas av Richard Jenkins som är döde pappa Fischer i Six feet under, och den spionerande privatdeckaren har tidigare varit kär i Ugly Betty.

/Susanne

John Cusack in a tux

jag försökte hitta en bild på John Cusack i smoking - ingen bär upp en smoking så snyggt som han! - men hittade istället ett roligt test.

Detta är jag:

Which John Cusack Are You?

/Susanne

Roberto Saviano till Stockholm

Roberto Saviano, han som lever under dödshot från camorran i Neapel, kommer till Stockholms filmfestival nu i november. Det kan vara värt en ackreditering, om det passar in i det övriga arbetet.
Läs Savianos bok "Gomorra" medan ni väntar på att få se filmen.
/Susanne

Eftersläntrande recension

Vi hade en hel del problem med att få ut denna text, fem personer gjorde fruktlösa försök innan det slutligen lyckades.
Burn after reading - En underhållande bagatell

Vad är det jag missar?

Spelade in "The life aquatic with Steve Zissou" av Wes Anderson häromkvällen. Satte mig sedan till rätta för att titta. Och fattade absolut ingenting. Bill Murray (bilden) och de andra såg roliga ut i sina blå kläder och röda mössor - lite som smurfarna - och delfinerna var söta. Men jag vet inte hur många gånger jag somnade och fick spola tillbaka. Till slut gav jag upp. Vad är det jag inte förstår? Är det roligt? Dramatiskt? Ironiskt? Jag gillar inte att känna mig dum, men nu gör jag det.
/Helena

Fredagens filmrecensioner

Elegy - "Gubbsjuka som förför"

Niko - "Oförargliga klichéer"

Saw V - "Pinsamt dålig skräckfilm"

Jag måste bli snabbare!

Nu har Maria Larssons eviga ögonblick slutat gå. Varför kunde jag inte ha gett mig iväg förra veckan när jag tänkte det?
Och The Baader-Meinhof Complex var bara in och vände, hur kan det vara så? Samma med Vicki Christina Barcelona (Woody Allen), men den hade jag redan sett.

/Susanne

Slut med svenska titlar?

Att översätta engelskspråkiga titlar bli mer och mer ovanligt, skriver Svenskan.
Jeanette Gentele kommer att sakna dem, men jag är tveksam. "Vertigo" är väl en mycket bättre titel än "En studie i brott"?

/Susanne

Dvd på jobbet

Ibland måste jag kolla på film på jobbet. Oftast går det folk förbi. Idag var jag väldigt glad att ingen gick förbi just när Isabelle Huppert sitter i ett peepshow-bås och kollar på porrfilm. När Isabelle inte är i bild kan man lätt tro att det är jag som kollar på porrfilm, och det kan ju vara lite svårt att förklara.
Pianisten var väldigt bra. jag ska skriva dvd-recension på den.

/Susanne

Heja Reese

I "Legally blonde"-filmerna är hon odrägligt godhjärtad, blond och supersmart. I "Walk the line" gör hon rollen som sångerskan June Carter. Och som hon gör den. Rolig, orolig och stukad. Och som hon sjunger! Både hon och Joaquin Phoenix (Johnny Cash) nominerades till varsin Oscar - och det var Reease Witherspoon som knep den.
Jag vill se mer av henne. En riktigt nattsvart roll. Hon skulle förmodligen lösa det galant.
/Helena

Vigilante ska bli film

Det här ser jag fram emot. Andreas Romans roman (ja, han har ett väldigt bra författarnamn) är riktigt bra. Huvudpersonen får helt enkelt bara nog en dag av aggressiva och jobbiga människor som inte respekterar andras gränser. Så han börjar spöa upp dem.
En väldigt intressant bihandling är att huvudpersonens mor är producent för ett tv-program där man låser in folk - typ Big Brother - men där man går ännu längre och inte släpper ut dem. Jag minns särskilt en tjej som var helt katatonisk men inte fick någon hjälp.
Läs boken i väntan på filmen!

/Susanne

Vampyrer och psykologer

Correns recension av Låt den rätte komma in hittar du här.

Seminariet Psykologer tittar på film var inte alls vad som utlovats, men det var intressant och givande. Mer här.

/Susanne

Vem ansvarar för svensk film?

Det pågår en debatt om svensk film i Dagens Nyheter mellan å ena sidan regissören Jan Troell och producenten Thomas Stenderup och å andra sidan programdirektören för SF Bio Sture Johansson.
Troell och Stenderup anser att svensk film är chanslös och att biografägarna inte tar sitt ansvar. Johansson menar att biografägarna är beroende av hur distributörerna agerar.
Så här tror jag att det är. Troells "Maria Larssons eviga ögonblick" har inte dragit den publik som han hade velat ha. Och det är ju förbaskat synd eftersom det är en utmärkt bra film. Men nu är väl många av oss människor en gång så beskaffade att vi hellre väljer det lätta och roliga framför det som ger lite tuggmotstånd. Men tuggmotståndet behövs för oss andra som gillar sådant. Jag vet inte hur man ska lösa det, men det måste finnas plats även för seriös svensk film, hur få som än väljer att gå på den.
Helena

Intervju med Maria Blom

Hon är inte bara regissör, hon är lajvare också, och småbarnsmamma, och väldigt trevlig. Intervjun med Maria Blom hittar du HÄR.
/Susanne

Filmpremiärer recenseras

The Baader-Meinhof complex får CCC, läs varför HÄR.
Och Max Payne dissas rejält HÄR, bara ett enda litet C.

Psykologer ser på film

Ikväll ska jag till Norrköping och Flimmer, filmfestivalen. Där ska jag lyssna till ett seminarium som heter "Psykologer tittar på film" som Jonas Mosskin håller i. En av frågeställningarna är:
"Varför envisas huvudpersonerna i skräckfilm med att konstant gå in i det mörkaste huset på kullen?" - och det har jag alltid undrat. Det naturliga är ju att stanna hemma med alla lampor tända och ett batteri av knivar och hammare vid huvudkudden.

/Susanne

Grattis Roy!

Det blev Roy Andersson som vann Nordiska rådets filmpris, för "Du Levande". Så nu ser han nog ännu gladare ut än sist jag såg honom.
Är det någon som sett "Du Levande" och kan berätta?
/Susanne

Baader-Meinhof fortsätter fascinera

På fredag har The Baader-Meinhof Complex premiär i Linköping. Jag är sugen på att se den, dels för att det är ett stycke historia som är så speciellt och nära både i tid och rum, dels för att de tyska filmer jag sett på senaste tiden varit så otroligt bra. (De andras liv, The Wave.) Tyvärr har jag hört att den här inte ska vara lika bra, men ändå.

De kallade sig Rote arme fraktion, RAF, men blev också kända som Baader-Meinhof-ligan efter Andreas Baader och Ulrike Meinhof. De var intellektuella, politiskt långt ut på vänsterkanten, uppbyggda i celler och en av grundtankarna var ungefär att de genom att utföra våldshandlingar mot polis, domare, militärförläggningar, skulle tvinga samhällsmakten att slå tillbaka så hårt att hela folket skulle resa sig mot repressalierna. För att finansiera verksamheten utförde de bankrån.

I pappersversionen av Allt om film finns en artikel med lite bakgrund till terroristgruppens härjningar, och om spin off-grupper som fortsatte efter att den hårda kärnan med Meinhof, Baades, Gudrun Enslin med flera fängslats. (1972.) Där nämns också lådan som vår politiker Anna-Greta Leijon skulle kidnappas i. Bilden på den är ett tydligt minne från när jag var liten, måste ha varit ur någon av kvällstidningarna. 1975.

/Susanne

... och en kärlekskoppling

Sarah Jessica Parker och Matthew Broderick är tydligen ett par sedan länge. Det visste jag inte när jag såg dem i olika filmer på flyget.
(Ja, jag fattar att jag är ungefär sist med att veta detta, men då kan ju ni känna er duktiga, eller hur?)
/Susanne

Harry Potter-koppling

Förresten, Brendan Gleeson och Ralph Fiennes har ju jobbat ihop förut, som Mad-Eye Moody och lord Voldemort. :-)
/Susanne

Guilty pleasure på långflygning

Att pressa elva, tolv timmar i en flygstol blir så mycket lättare att stå ut med när man har sin egen lilla monitor att titta på. Utbudet på Virgin Atlantics flygningar är bra och rikligt. Jag har hunnit se:

"Then she found me" - med Helen Hunt, Bette Midler, Colin Firth och Matthew Broderick. Det handlar om HH:s karaktär, som är 39 år och längtar efter barn när hon blir dumpad av sin man. I samma veva dyker hennes biologiska mamma (Midler) upp. Det är ett drama, ofta dråpligt och humoristisk, och jag gillar Helen Hunt. Men hennes rollkaraktär är lite för velig för mig, så den är inte jättebra.

"Prins Caspian" - som jag blev besviken på. Alldeles för seg och långrandig och omagisk.

"In Bruge" - Colin Farrell och Brendan Gleeson är två yrkesmördare på beordrad vistelse i "Bruge", som jag antar ska vara Brygge? Belgien är det i alla fall. Gleeson njuter av kulturen och arkitekturen, Farrell är bitter och tycker det är trist. Dessutom krisar han över att han råkat döda ett barn. Samspelet mellan dem är väldigt fint skildrat, en rad bipersoner sätter färg på det hela, och så dyker Ralph Fiennes upp som den onde chefen. Min son i flygstolen bredvid låg cirka tio minuter före i sin visning, så jag sneglade på hans monitor då och då för att se vilka som fortfarande var i livet. På slutet var dte inte många. En brutal film, kolsvart, men bra och välspelad.

"Sex and the City" - som jag såg två gånger om. Fantastiska klänningar, kul att ta farväl av kvinnorna efter att jag sett serien i repris under sommaren, men det var för lite Miranda som jag gillar bäst. Väldigt mycket Samantha däremot, var det ett villkor för att hon skulle vara med över huvud taget?

/Susanne

Se Troells nya. Nu!

Min farmors mor drev en fotoateljé i Alingsås i början av 30-talet. Hon tvingades dessutom stå helt på egna ben eftersom hennes man höll på att supa bort firman.
Det var väl inte så vanligt att kvinnor var egna företagare då, och inte så vanligt att de skilde sig från sina män heller. Men det gjorde hon. Och min far träffade aldrig sin morfar.
Allt det där berättade min farmor, som var född 1915, en gång.
Jag tänker på det när jag ser "Maria Larssons eviga ögonblick", Jan Troells nya film som handlar om en kämpande kvinna, en försupen karl och en kamera i seklets början. Det är en film som är så bra att jag blir lite förbannad när jag tänker på att en massa människor INTE släpper allt de har för händer och går och ser den omedelbart.
Allt är bra: berättelsen, skådespelarna, alla små biroller (blinka och du missar Hasse Alfredsson i en sublim cameo), fotot, dräkterna. Men allra bäst är väl ändå färgerna och ljussättningen. Troell har vinnlagt sig om att det ska se ut som i Malmö 1907. En gaslykta. En fotogenlampa. Det är svart, grått och lite gult. Om sommaren blir det brunare.
Det är mästerligt, och man hör liksom trampet av små guldbaggar överallt.
/Fredrik

Scarlett i triangeldrama och Scarlett i triangeldrama

Efter trailern för "Vicky Christina Barcelona" börjar trailern för "The other Boleyn girl" och min bror och jag vrider oss av skratt i biobänken.
Båda filmerna går ut på att Scarlett Johansson och en annan vacker skådespelerska tävlar om samma karl. Den ena filmen är sommarljus och samtida, den andra mörk och medeltida men upprepningseffekten blir ändå absurd.
Hur man kommer på idén att fröken Johansson och Natalie Portman ska spela systrar övergår mitt förstånd, men det är säkert fler än regissören som gärna ser dem i bild samtidigt i "The other Boleyn girl" .
Att samma Scarlett får dela bioduken med Penelope Cruz i Woody Allens nya film förvånar väl ingen som sett Allen tugga sig fram genom filmbranschens lager av allt yngre tilldragande aktriser på senare år. Och vad sjutton, om man gör minst en film om året och har gjort så de senaste 35 åren kan man väl kosta på sig en där Scarlett kysser Penelope Cruz också.
/Fredrik

Är American beaty en udda film nu?

Sitter med Cinemax höstprogram i handen och förundras över att American Beauty, den där Kevin Spacey blir kär i sin dotters kompis och äktenskapet kraschar, finns med där. Är inte den för amerikansk, för ogammal, för mainstream?
De andra filmerna har jag inte sett en enda av. Kinesiska Tuyas bröllop tror jag är bra, och så blir jag nyfiken på Emmas lycka bara för att den är tysk, eftersom 100% av de tyska filmer jag sett de senaste åren (De andras liv och The Wave) varit väldigt bra.
/Susanne

Några recensionslänkar

Expired
Wanted
Blueberry nights
Babylon AD
Wall-E

Hurra för Jan Troell!

Jan Troells "Maria Larssons eviga ögonblick" blir Sveriges bidrag till Oscargalan. Skitroligt! En jättefin film som är väl värd all uppmärksamhet. Jag såg den på Malmö filmdagar och vrålnjöt av det vackra fotot, den kloka, stillsamma dialogen och det faktum att det bygger på en verklig person.
/Helena

Svensk film slår utomlands

Fick ett pressmeddelande från Svenska filminstitutet om att tre svenska filmer har fått amerikansk distribution.
Jan Troells "Maria Larssons eviga ögonblick" visades nyligen i Toronto. En filmskribent jämför Troell med Dostojevskij och skriver att "every second an intense pleasure". Jag kan bara hålla med. Hoppas den går upp i Linköping samtidigt som i resten av Sverige.
Ella Lemhagens "Patrik 1,5" visades också i Toronto och har blivit köpt av ett bolag - men vilket är fortfarande hemligt. På bilden ser du Tom Ljungman i rollen som Patrik. Här kan du läsa Correns recension.
Tomas Alfredsons "Låt den rätte komma in" - en ganska blodig historia - ska lanseras i USA 24 oktober och ska dessutom spelas in i en amerikansk version. Jag är inte helt övertygad om att det kommer att bli bra. Den svenska är fantastisk.
Men hursomhelst är det skitkul att svensk film klarar sig bra utomlands.
/Helena

Smultronfilmer 2

Härligt! "En förlorad värld" kommer till stan. Inte som tv-serien men sevärd ändå. Tjusig, romantisk, långsam.
/Helena

Smultronfilmer

Jag fick nyss ett pressmeddelande från SF Bio där de listar höstens så kallade smultronfilmer (= allt som inte är helt mainstream).
Dessa fem är på gång i höst:

* Expired
* En förlorad värld
* Der Baader Meinhof Komplex
* Elegy - Skönhetens makt
* The Wave

Kommer The Wave/ Die Welle /Vågen till Linköping, så ta chansen att se den! Jag ger den CCCCC och så här skrev Helena.

----------------
UPPDATERING: Alla smultronfilmer kommer att visas i Linköping, vi vet bara inte när, säger Thomas Runfors på SF. Så nu vet ni det.

/Susanne

Tillräckligt blodig, tycker John

I Stockholm i måndags berättade John Ajvide Lindquist att han betvivlar att någon enda författare kan vara så jävla nöjd med en film på sin bok som han är med "Låt den rätte komma in". men det hade aldrig blivit nån film om han inte fått skriva manus själv.
Han sa också att den är "självbiografisk utom vissa element" (hm... kände han nån vampyr som liten, tro?) och att han varit rädd att den inte skulle bli tillräckligt blodig.
- Men den är rätt slaskig där den ska vara det.
John Ajvide Lindqvist berättade också att han nyss kommit från en skräckfilmsfestival i i London.
- Publiken där älskade filmen, i det sammanhanget var det nästan som en feel good-film.

/Susanne

Vem är längst?

Vem är längst egentligen?
- Jag är längst, säger Gustaf Skarsgård.
- Va, är inte jag längst?, undrar Torkel Petersson.

Enighet råder i alla fall om att de spelar i "Patrik 1,5" som har Sverigepremiär fredag 12/9.

/Susanne

Östlund gillar Youtube

Här kan ni förresten läsa min intervju med Ruben Östlund. Han kollar knappt på film, mest bara på Yotube. Jag försökte tipsa om tyska Die Welle, som också handlar om gruppförtryck och till och med har en nästan likadan scen som i "De ofrivilliga" där barn/ungdomar står och stampar i klassrumsgolvet. Då lät han lite intresserad, ändå.

Och ursäkta tjatet, men jag tycker det är sååå löjligt med en tysk film som översätts till engelska i Sverige. "The Wave" - fjantigt. Räcker det inte med alla asiatiska filmer som får engelska titlar?
/Susanne

En riktig feel bad-film

Har äntligen sett mångfaldigt hyllade och prisbelönta "Fyra månader, tre veckor och två dagar". Gastkramande. Tro mig, ingen skräckfilm kan mäta sig med en illegal abort i Rumänien 1987. Tack, Kårrullen, för att vi fick en chans till. Att se filmen i den något slitna Forumteatern från 50-talet bidrog till upplevelsen.
Nu är det bråttom att se "La Zona". Filmstaden gör som vanligt med ovanliga filmer: visar dem bara för tidigt på kvällen, konstaterar att ingen kommer och tar bort dem efter en vecka. Onsdag är sista dagen.
/Fredrik

Jag vill bara ha mer och mer och mer

Det var med en förströdd gäspning jag klev in på Filmhuset imorse, för att höra den svenska filmhösten presenteras. Det kändes som om jag visste ungefär allt om den, efter dagarna i Malmö. Men icke, nu har jag en ny Jag vill se-lista:
Kautokenio-upproret En norsk-svensk samproduktion om en verklig händelse som utspelade sig 1852, en konflikt mellan samer och handelsmän i Nordnorge som slutade i flera människors död, varav två avrättade. Hela historien blev ett djupt trauma, som inte fick sin egentliga upplösning förrän 1997 då två huvuden ! återlämnades till sina ättlingar.
Den har hyllats och vunnit publikpris och gjort succe i Norge, där den gått sen i vintras, tror jag de sa. Hit med den!
Rallybrudar om en veterinärassistent spelad av Eva Röse, som måste köra fort som f-n med tjursperma mellan gårdarna för att inseminera kossor innan den förstörs. Det blir utgångspunkten för en karriär inom rallysporten, och Eva Röse blev så biten att hon skaffade rallylicens på riktigt och har kört en tävling och är anmäld till en till. Inspelad i Värmland, där det påstås att varje gård har några vrak på tomten.
Trädälskaren om några norrlänningar som bygger en trädkoja. Macho, tycker sörlänningar. Fjolligt, tycker norrlänningar. Dokumentär.
Kärlek 3000 av några unga filmskapare som samlat in cash själva istället för att äska från Filminstitutet. En romcom på svenska, verkar det som av klippen att döma. Hög mysfaktor.

Men allra mest gripande var ändå klippen från Mamma Mu och Kråkan. Vilka nostalgivibbar! Någon får låna ut en unge i femårslåldern till premiären.
Susanne

Du Levande nominerad till Nordens största filmpris

Ser man Roy Andersson stå och se glad ut i kulisserna på Filminstitutet när Hanne Palmquist från Nordisk film och tv-fond ska presentera de nominerade till Nordiska rådets filmpris så är det inte så svårt att gissa att hans Du Levande är det svenska bidraget. Och mycket riktigt, Andersson är en av dem som har chansen att vinna 350 000 danska kronor att delas mellan regissör, manusförfattare och producent.
Från våra grannländer konkurrerar De unge år - Erik Nietzsche Part 1 från Danmark, och visst är von Trier inblandad som manusförfattare öven om Jacob Thuesen regisserat, Tummien Perhosten Koti - The Home of the Dark Butterflies från Finland, Brudguminn - White Night Wedding från Island och Mannen som elsket Yngve från Norge, baserad på en bok av Tore Renberg som också skrivit manus.
Även den norska filmen har en engelsk titel, men förstår ni inte den norska så får ni faktiskt skämmas. Jag tycker också att det är tråkigt att danska Hanne Palmquist bestämde sig för att tala engelska till oss idag, ska inte Nordiska rådet främja även språklig förståelse mellan oss?
För första gången kommer det i år att vara möjligt att se alla filmbidragen på bio. I alla fall om du befinner sig i någon av de fem huvudstäderna. Datumen som gäller i Stockholm är den 11-12 oktober.
Den 15 oktober tillkännages vinnaren, som sen får sitt pris i Helsingfors den 26-28 oktober, samtidigt som även litteratur-, musik- och natur och miljöprisen delas ut.
Susanne

Bu och bä från Malmö

Malmö filmdagar är slut. Jag måste summera intrycken så att allt inte bara blir en lång räcka av filmer.

Bäst1: Tyska "Die Welle" om skolklassen som studerar styrelseskick och driver sig själva till en tragedi.

Bäst2: "Låt den rätte komma in". John Ajvide Lindqvists roman har blivit en film ut barnens perspektiv och en nostalgitripp för oss som var med i bärjan av 1980-talet.

Vackrast: Så svårt att välja. "Elegy" med Ben Kingsley och Penelope Cruz ligger bra till även om den har lite gubbsjukevarning över sig. Castle Howard i "Brideshead revisited" är vackert i sig men jag tycker även att hela filmen var vackert fotad. Bilden tog jag förra sommaren när min man (på bilden) och jag var på slottet i Yorkshire.

Långrandigast: Franska "Couscous". Det hade behövts en kritisk bisittare vid klippbordet. Den hade vunnit på att vara en timme kortare.

Konstigast: Den bisarra och sanna historien om Mr Z i svenska "Bedragaren". Filmen i sig var inget mästerverk, mer som en tv-dokumentär, men tänk vad folk kan hitta på.

/Helena

Ruben hela morgonen

Klockan nio i morse satte jag mig framför De ofrivilliga av Ruben Östlund, och sen direkt efteråt träffades vi för en intervju. Stackarn hinner inte se några filmer själv, utan får bara ge intervjuer. Han berättade att han är så stolt över mobiltelefonfilmen En enastående studie i mänsklig förnedring också. Jag tycker att den borde visas i Östergötland, det är ju en Motalakille som spelat in sig själv.
De ofrivilliga är väldigt bra, skum och knäpp, hög igenkänningsfaktor och obehag, men skratt också. Handlar om gruppdynamik, och att helt vansinniga beteenden kan bli okej i ett gruppsammanhang. Så det handlade intervjun rätt mycket om också.
/Susanne

Bakom mina solglasögon

På festen igår visade det sig att Ronny Svensson, ni vet han den långe utan hår som presenterat film i tv för kanal 5 m fl, gjorde sig riktigt bra bakom trumsetet också. Hela bandet var kul att höra, och jag förstår att alla är mer eller mindre kända inom film-journalistsvängen även om jag är för bonnig för att känna dem. Fick riktiga nostalgivibbar och sjöng med i Docenterna och Ebba Gröns Staten & Kapitalet, tur att de spelade så högt att ingen hör hur jag sjunger.
En jag faktiskt känner igen är Roger Wilson, för jag brukade läsa hans blogg innan den bytte plats. Han berättade att hans kollega på P1 Kino, Klara (Clara?) också gillade Gomorra. När jag gick ut från visningen hörde jag bara sura kommentarer, så jag trodde att jag är helt ensam om att tycka om den. Men det finns alltså en till.
/Susanne

Fel filmfest!

Nej, George Clooney och Brad Pitt kom inte till Malmö som det ryktades. De gav sig i stället iväg till Venedig för att vara med på premiärvisningen av bröderna Coens senaste. Vilken felsatsning! Jag tror att Malmö är mycket trevligare än Venedig. Fast Coens nya verkar vara bra. Favoriten Frances McDormand och Tilda Swinton är också med.
Nu ska jag se två filmer till och sedan tar vi tåget hem.
/Helena

Klassrumsdrama

Den franske läraren Francois Bégaudeau skrev boken "Entre les murs" 2006, en delvis självbiografisk berättelse om vardagen i en skola i Paris. Regissören Laurent Cantets spelfilm "Mellan väggarna" har dokumentär touch. I centrum står läraren - spelad av Bégaudeau själv - och hans struliga ungar i åttan. 3 000 ungdomar sökte rollerna som elever och 25 fick vara med. De är helt fantastiska och man kan inte tro annat än att allt är autentiskt.
/Helena

Fräscha fransoser

Den franska "Couscous" vann publikens och kritikernas hjärta i Venedig där den tog hem Juryns stora pris, Marcel Mastroiannis pris, Bästa nya skådespelerska, Publikens pris samt Kritikernas pris. Araben Slimane (Habib Boufares) är både överårig och fattig och får för sig att starta en restaurang på en gammal båt som han har köpt. Han har två familjer som inte ser med blida ögon på varandra.
Man får en inblick i hur vardagen kan ta sig ut för en arabisk familj i södra Frankrike, vilka drömmar de har, hackordningen mellan män och kvinnor. Men "Couscous" hade mått bra av en sax - två timmar och trettio minuter är alldeles för långt.
I morgon väntar Brideshead - jag längtar!
/Helena

Fram för Ferrell

Jo, jag vet, jag är kulturredaktör och borde hålla fanan extremt högt. Men jag tjusas av Will Ferrells oemotståndligt töntiga humor. Ingen kan som han se så gravallvarlig ut och samtidigt leverera de mest hårresande repliker. I "Step brothers" tar han ut svängarna rejält och det blir så där pinsamt och samtidigt skrattretande så man knappt vet vart man ska ta vägen.
/Helena

Nu börjar det hända saker!

Jippi! Plötsligt dyker två efterlängtade filmer upp i Linköping. Och två från lite mer exotiska platser än de gamla vanliga (d v s Hollywood och Västergötland).
Först mexikanska "La Zona" på Filmstaden på fredag. Och sedan får vi en ny chans att se rumänska abortdramat "Fyra månader, tre månader och två dagar" på studenternas Kårrullen på måndag. Båda hör till 2008 års mest kritikerhyllade filmer.
Se där, även vi som inte får åka på gratisvisningar i Malmö kan få se lite bra film.
/Fredrik

Skrämmande skolexperiment

Jag tror att vem som helst kan falla för grupptrycket och hitta på vilka tokigheter som helst. Vår civilisatoriska fernissa når inte djupare än så. Tyska filmen "Die Welle" (Vågen) börjar som ett skolexperiment i autokrati och urartar fullständigt innan veckan är slut. Gymnasieläraren Rainer Wenger kan bara se på när hans elever skapar en terrorregim som börjar leva sitt eget liv.
Filmen bygger på en händelse i Kalifornien 1967. Hoppas, hoppas, hoppas att även vi i Östergötland får möjlighet att se den på bio så småningom. Riktigt bra film gör sig bäst i en biosalong.
/Helena

Bland nördar och primadonnor

Efter två dagar i Malmö är det lätt att identifiera tre huvudtyper av besökare.
1) Nörden. Rör sig solitärt med schemat alldeles under näsan, stort anteckningsblock i ena handen och pennan i munnen. Ser vad som helst som inte är producerat eller inspelat i USA.
2) Primadonnan. En (åtminstone förr i tiden) uppburen filmjournalist som klagar högljutt ifall den planerade intervjun blir mer än tre minuter försenad. Droppar gärna namn på tidigare intervjuoffer och gäspar stort ifall du försöker svara.
3) Entusiasten. Ser allt - precis allt. Kan (om hon/han är logistiskt begåvad) klämma in 17 filmer och hinner dessutom med diverse smygvisningar under luncherna. Jag sorterar in under den sistnämnda kategorin.
/Helena

Det är manligt med pedikyr

Som om det inte räckte med att se själva filmerna (idag: Patrik 1,5, Vicky Christina Barcelona, Bedragaren, och Vampyrer) så visas även små korta förhandsvisningar på senare filmer däremellan. Jag har sett utdrag ur den nya Kenny starfighter-filmen som kommer i vinter, filmen med de manliga konstsimmarna, och Baz Luhrmans Australia.
Om konstsim berättade Måns Herngren att det var en helt manlig sport från början, 1890. Först 40 år senare fick kvinnor tävla. Och nu får bara kvinnor tävla, det är det som gänget i Allt flyter vill ändra på. I en scen ska de försöka bestämma sig för hur de ska hålla i varandras fötter. Några håller om foten, andra om hälen. Det visar sig att två av dem gått på pedikyr, och har släta fina fötter, och sen följer en diskussion där de klämmer och känner på varandra. Senare visas en scen där de uppträder, och det var rörande vackert med dessa omaka manskroppar som formar stjärnor och mönster.
Ikväll har jag också träffat två vampyrsystrar, Ruth och Jenny. Mer om det kommer du att kunna läsa i Correns papperstidning, gissningsvis nästa fredag.

Läs mer om kommande filmer genom att klicka här.

/Susanne

Vilken bedragare

Åsa Blanck och Johan Palmgren fick en Guldbagge 2007 för sin film "Vikarien". Nu har de gjort dokumentären "Bedragaren" om den osannolike ungraren/israelen Mr Z som lurade och bedrog alla i sin väg. Han bodde ett år i Malmö på 1990-talet och gav sig ut för att vara katolsk ärkebiskop. Innan dess hade han spelat ultraortodox rabbin och lurat skjortan av en israelisk diamanthandlare, Mr Weiss, och jagats av en samling fallskärmsjägare.
Bortom tragiken och den ekonomiska ruinen han spred finns människans behov av äventyr och att vara sedd - även om det innebär att man blir matad med lögner. Fantastisk historia!
/Helena

Familjebildning med förhinder

Sven och Göran flyttar in i ett villaområde och blir godkända som adoptivföräldrar. Men den de får i sin vård motsvarar inte riktigt deras förväntningar.

Ella Lemhagen tände till direkt när hon fick höra talas om pjäsen "Patrik 1,5". Ett tema som gjort för en klassiker med annorlunda förtecken sade hon till mig när jag intervjuade henne för en stund sedan. Läs min intervju med henne i Corren senare i höst.

Jan Troells film om fotografen Maria Larsson var en pärla som vi också kommer att skriva mer om.

/Helena

Jag är imponerad...

... av en skådespelare som jag först nu förstår är Gustaf Skarsgård. Jag tyckte han såg bekant ut, men hur ska man kunna hålla reda på alla Stellans klimpar?
Gustaf var mycket bra i Ella Lemhagens Patrik 1,5, som vi såg imorse. Jag gillar också färgerna i den, mycket gult och rosa och grönt och blått, det är så skönt att svenska filmer slutat vara så murriga. (Okej, det är vinter i Låt den rätte komma in, men där passar det in. )
Torkel Petersson var som alltid bra. Filmen var rolig, just vad man vill ha på morgonen.
/Susanne

Invigningstal av Elwin + lite Alfredson

- Jag säger varje år att den här säsongen blir fantastisk, men ingen tror mig riktigt, sa Filminstitutets vd Cissi Elwin igår inför första filmen.
- Men i år, i höst, blir den verkligen fantastisk!
Hon berättade också att den miljonte besökaren sett Mamma Mia, så det får man ju kalla succé.
(Hon som sköter biljettkassan i Höganäs berättade för mig igår att Mamma mia raderat ut Lejonkungens femton år gamla publikrekord där, bara en sån sak. :-) )

Sen berättade Tomas Alfredson att Låt den rätte komma in ska ha premiär i USA samma dag som i Sverige, den 24 oktober. Han var alldeles överväldigad av mottagandet den fått.
Sen försökte han antyda att filmen kan tolkas som att den handlar om Oskars hämndfantasier... men det vet ju varenda människa att vampyrer finns!
/Susanne

Robotar och vampyrer

Wall-E, den lilla sopsamlande roboten, var charmigt påhittad och skickligt ihopkommen. Men förfilmen om den framfusiga trollerikaninen var snäppet bättre.

John Ajvide Lindqvist har haft stor framgång med sin skräckblandade samhällsskildring "Låt den rätte komma in". Han har även skrivit manus till filmen och i regissören Tomas Alfredsons händer valde åtminstone jag att blunda i de mest bloddrypande scenerna - men jag är larvigt lättskrämd. Det var skönt att ha sällskap hem till hotellet.

I kväll har vi även stött på "Filmkrönikans" Andrea Reuter, Cicci Rehnström Suurna och Filminstitutets vd Cissi Elwin.

Så här ser vi ut i biomörkret.

/Helena

Kändisarna flockas

Ingen filmfest utan kändisspotting. Vi tror vi såg Per Unckel på vägen till biografen - av profilen att döma. I alla händelser har vi sett både Ronny Svensson - den gamla stjärnan från Kai Martin och Stick - och Filmkrönikans förre programledare Orvar Säfström. Det lär bli fler.
/Helena och Susanne

Alla vill till Malmö

Min chef sitter som ni ser här nedan på ett tåg till Malmö. Jag sitter på ett annat tåg till Malmö. Gissa vem som gjort bort sig?
Det är fler här i vagnen som ska på filmdagarna, förstår jag. Killen snett framför mig till vänster har bokat in en intervju med Jan Troell. Killen snett framför till höger har samma schema över filmerna som jag och sitter och kollar in imdb.
Själv fick jag klart med intervju med Ruben Östlund imorse. En kvinna som jag inte hörde vad hon hette (vatten i örat) ringde när jag satt hos frissan och fick håret tvättat. Det jag läst om Ruben Östlund gör mig nyfiken, så det blir spännande.
/Susanne

Äntligen på väg till Malmö

Många ändringar i sista stund. Lyckades få ihop det nya schemat innan tåget gick. Inser att jag inte kommer att hinna med Woody Allens senaste. Det grämer mig. Å andra sidan kan jag förmodligen klämma in den franska ”Couscous”. Franskt är alltid fräscht.
/Helena

Mänskliga människor

På tisdag ska jag träffa Ella Lemhagen som har regisserat "Patrik 1,5". Jag hoppas mycket på hennes film. Det skulle vara så skönt att se en berättelse där folk får vara rödhåriga eller gay eller enbenta eller vad som helst utan att det blir så mycket ståhej omkring just det. Att de får vara precis så knäppa och vanliga och trevliga och mänskliga som vi alla är.

Men först blir det "Låt den rätte komma in" på måndag kväll. Ajvide Lindqvists bok var så speciell så jag undrar hur den tar sig ut på vita duken. Jag återkommer med mer så snart jag sett den.
/Helena

Knäppskallar på film

Jack Nicholson i "Gökboet", Heath Ledger i "The dark knight". Lysande knäppisar båda två. Men jag såg om "Tolv apornas armé" i veckan och just nu lyser Brad Pitt klarast på dårhimlen.
På tal om att se om filmer så är inte alla filmer värda att se om, men Tolv apor är nästan ett måste att se minst två gånger. Första gången tar alla vändningar musten ur en, men andra gången förstår man hur alla tidsparadoxer ställer till det för Bruce Willis, Madeleine Stowe och Brad Pitt.
//Micke

Topplista för filmnördar

Filmnördarna topp 250 hittar du på www.imdb.com/chart/top. En perfekt inspiration om du inte vet vad du vill se eller se om. Skummar snabbt listan och ser genast ett tjugotal filmer jag bara måste se. (Tur att jag är ledig snart)
Imdb.com är den enda sajt en filmnörd behöver kunna utantill. Här finns all info du behöver veta om A-, B-, C- och riktiga kalkonrullar.
//Micke

Arn regerar

Suck. En enda filmpremiär i Linköping den här veckan. Och i Stockholm har faktiskt bara två filmer premiär. Nu är det "Arn II" som gäller.
Men det ska faktiskt bli roligt att se den. Den första var, som de flesta svenskar redan märkt vid det här laget, en väl fungerande storslagen riddarsaga. Allt det där som är viktigt för att en genrefilm ska vara trovärdig - foto, klippning, scenografi - var riktigt bra. Och det mesta var gjort av danskar.
/Fredrik

Klart för intervju med Maria Blom

Första intervjun på Malmö filmdagar är nu inbokad och klar. Jag får träffa regissören Maria Blom på hennes hotell. Dessförinnan hinner jag se hennes nya film, Fishy. Jag gillade hennes Masjävlar, så jag hoppas mycket på den här.
Har du nån fråga att skicka med mig, berätta!
/Susanne

En Jackie Arklöv-armé

Nehej, det var ingen jedi-riddare som reflekterade över var klonerna kom ifrån i bioaktuella "Star Wars: The clone wars" heller. Inte ens Yoda hade några invändningar i "Episod II: Klonerna anfaller", när Obi-Wan snubblade över en färdig armé som kunde hjälpa jedi-riddarna.
Borde inte klonernas ursprung vara aningen oroande?
De är ju kopior av Jango Fett, en legosoldat och lönnmördare. Det är ungefär som att skapa en armé av Jackie Arklöv-kloner. (Han och Jango Fett är till och med lite lika varandra. . .)
I "Clone wars" är klonerna entydigt goda. Men vi vet ju att de är drillade att vända sig mot jedi-riddarna när "Order 66" utfärdas. Det vore intressant om deras egentliga syfte någon gång antyds i den kommande tv-serien.
/Fredrik

Erotiskt drama i Tintin-miljö

Klart att det skulle bli en erotisk thriller.


Efter en Jane Austen-filmatisering, en Hulkenfilm, ett kampsportsäventyr och en film om homosexuella cowboys var det ju det självklara valet för Ang Lee.


Nej, det går inte att hitta någon röd tråd i hans karriär, mer än den höga kvaliteten.


"Lust, caution", som är dvd-aktuell nu, är en av årets största bio-upplevelser, tycker jag. Det handlar om en ung skådespelerska i Kina på 30-talet, som får i uppdrag att förföra en polischef som samarbetar med den japanska ockupationsmakten i avsikt att mörda honom.


Det är den sortens film där allt är minutiöst genomfört. Scenografi, kostym, ljus, foto, musik och skådespelare samverkar i ett helgjutet allkonstverk.


Om ni till äventyrs läst Tintin-albumet "Blå Lotus", som också utspelar sig i Shanghai vid samma tid, kommer ni att känna igen er.


Mest uppmärksamhet har filmen fått för sina närgångna och delvis otäcka sexscener. Precis som Correns recensent Lollo Asplund tycker jag att "Lust, caution" är mer fascinerande än gripande. Den är kontroversiell, men sevärd. /Fredrik

Kom hit, Blade Runner!

Jag önskar att "Blade Runner - final cut" ska komma till Linköping. Sedan ett par veckor visas den på bio i Stockholm. Man kan bara hoppas att en kopia letar sig hit.
Ja, ja, jag såg den på dvd i vintras. Men den sista versionen är verkligen den bästa, och det vore härligt att se den på bio.
/Fredrik

Bäst på bio just nu!

The Dark Knight är en helt underbar, mörk film, med strålande skådespeleri av Heath Ledger, Gary Oldman, Maggie Gyllenhaal, Morgan Freeman... Bättre än så finns inte att se, den går rakt upp i toppen tillsammans med Blade runner och Kill Bill-filmerna, tycker Susanne.
Helena tänker och tänker. Men hur jag än tänker så framstår ändå Kaos av bröderna Taviani alltid som bäst just nu. Jag kanske ändrar mig efter veckan i Malmö.

Vad tycker ni är bäst just nu?

Mozart på film

Jag hann aldrig se Kenneth Branaghs version av ”Trollflöjten” när den gick på bio. Men jag såg den på dvd i helgen och jag blev både rörd och glad – och irriterad.

Branagh har förlagt handlingen till ett krigshärjat land med skyttegravar, bombplan och en gigantisk kyrkogård. Sarastro leder kampen mot det onda, Tamino och Papageno utsätts för prövningar och allt slutar som det ska.

De manliga solisterna är fantastiska. Monostatos är härligt ond, Sarastro ljuvligt basig och Papageno charmig som få i sitt utspel. Men när Nattens drottning gör entré får jag problem. Hennes båda arior är så fantastiskt svåra och vackra – helst den första – och musiken innehåller allt, precis allt. Man behöver inte låta henne fladdra omkring eller åma sig för att förstå att hon är superond. Men Branagh kan inte låta bli och tonerna dränks i hennes dramatiska gester. Synd, tycker jag.

/Helena

Vilken musikskatt!

Jag var ju bara tvungen att se "Mamma Mia". Den verkar gillas av både kritiker och vanlig publik - och hur ofta händer det?
Rollistan är imponerande men det som lockade var musiken. Jag gillade Abba redan på 70-talet - men jag hade hellre huggit av mig handen än erkänt det. Därtill ansågs de allt för kommersiella (fyyyyyy!) och ytliga.
Jo, filmen var bra och rolig men försatte mig inte i den stämning som jag blivit lovad av mina kamrater. Men musiken, jag säger bara det - musiken. En aldrig sinande ström av melodier som fortfarande håller måttet. Medryckande, vackra, lite som Mozart - mitt i all enkelhet dyker det upp någon musikalisk vändning som tar låten i en helt annan riktning.
/Helena

Att boka biljetter är inte lätt

Vi är tre personer som vill se "The Dark Knight". Först tar det en vecka att enas om en dag och föreställning då alla kan. Ikväll, klockan 18. Fint så långt. men sen börjar eländet.
Först gör jag ett försök att boka via SF:s hemsida. Det har jag aldrig någonsin lyckats med, men skam den som ger sig som min mormor brukade säga. Efter att i fem minuter försökt byta det förinställda antalet platser (2) ger jag upp och skickar uppdraget vidare till M, som är mer tekniskt begåvad. När även hon går bet enas vi om att sidan är skit och att det är lika bra att ringa.
Så jag ringer. Hamnar i Stockholm hos en automatisk röst som befaller mig att knappa in än den ena siffran, än den andra siffran för att välja stad, dag, film, föreställning, antal platser...
Till slut, när jag nästan är i mål, kommer uppmaningen: "knappa in ditt telefonnummer som gäller som bokningsnummer när du hämtar ut biljetterna".
Jag knappar in 013 5622 ... - och sen inser jag att jag inte alls har ett telefonnummer som börjar med 5622. Men vad har jag då? Det är helt stopp i huvudet. Jag har glömt mitt eget telefonnummer. I ren panik tycker jag in 30 och skyndar mig att skriva upp det på en lapp.
Om någon därute har 013-56 22 30 så hoppas jag att du inte går och hämtar ut våra biljetter, please, please, vi måste få se "The Dark Knight" nu!
/Susanne

Verklighetens Brideshead

Jag kan knappt bärga mig. På filmdagarna i Malmö får jag se nyfilmatiseringen av ”En förlorad värld”. Det lär vara en av världens mest populära tv-serier.

Vi besökte verklighetens Brideshead förra sommaren. Då hade det varit stängt några veckor på grund av filminspelningen. Det magnifika slottet Castle Howard ligger i norra Yorkshire några mil väster om Scarborough. Salarna, korridorerna, trädgården, påfåglarna fanns där. Jag bara väntade på att Jeremy Irons eller Anthony Andrews skulle komma släntrande över gräset.

Det är inte första gången som slottet används i filmsammanhang. det spelade även en roll i Stanley Kubricks "Barry Lyndon" från 1975. Lika tjusigt då.

/Helena

Åh, det är så svårt att välja...

Jag har slitit mitt hår över filmprogrammet på Malmö filmdagar - det går liksom inte att se fyra filmer samtidigt - men nu tror jag att jag bestämt mig.
Första kvällen: Låt den rätte komma in - baserad på John Ajvide Lindqvists bestseller som plötsligt gjort skräcklitteraturen rumsren i Sverige. Tomas Alfredson har gjort filmen som vunnit fina priser på internationella festivaler, exempelvis bästa drama på Tribeca. Den skulle haft premiär i april, men när den började vinna priser sköts premiären upp till 24 oktober. Men snart får jag se den - jippi!

Tisdagen: Ella Lemhagens Patrik 1,5, Maria Larssons eviga ögonblick, lunch, Crossing Over, (lucka), Vampyrer. Hellboy 2 om jag orkar. (Troligen inte.)

Onsdagen: The Wave, Gomorra - längtar!!, lunch, Maria Bloms Fishy, kanske Mirrors.

Torsdagen: De ofrivilliga, En förlorad värld, lunch, hemresa.

Och så hinna göra intervjuer med regissörer och skådespelare, blogga, anteckna inför kommande recensioner, kanske andas lite... Men det ska bli jättekul!
/Susanne

Dagens hjälte

Ja men, hur bra är han, Charles Dance? Aktuell som pappa prästen i tv-serien ”Fallen Angel”. Totalt handlingsförlamad inför sin minst sagt bisarra dotter, lysande spelad av Emilia Fox.
Dance var bra redan i ”Good morning, Babylon” av favoritregissörerna Taviani. Men bäst av allt som den onde Benedict i ”Den siste actionhjälten”. Brittisk, ondsint och iskall, inte minst när han väser ”One eighty, you moron” åt Anthony Quinns intelligensbefriade storskurk Tony Vivaldi. Burr.
/Helena

Vi har vår egen Star Wars-kännare

Vi är väldigt glada att Fredrik Kylberg jobbar här på Corren. Han vet allt - och då menar vi allt - om Star Wars-filmerna. Hans recension från den animerade "Star Wars - The Clone Wars" hittar du här.
Susanne passade på att se "Star Wars- The Exhibition" när hon hade vägarna förbi Ö-vik. Läs mer om den här och fundera på om det inte vore värd ett besök norröver. Det tycker jag!
/Sus

Hej och välkomna!

- Vi kanske skulle blogga från Malmö filmdagar? funderade kulturchefen Helena Lundberg.
- Vi kanske ska starta en hel filmblogg? tyckte jag, Susanne Sterner.
Och det gör vi nu.
Välkomna att läsa och diskutera film här hos oss!