Bu och bä från Malmö

Malmö filmdagar är slut. Jag måste summera intrycken så att allt inte bara blir en lång räcka av filmer.

Bäst1: Tyska "Die Welle" om skolklassen som studerar styrelseskick och driver sig själva till en tragedi.

Bäst2: "Låt den rätte komma in". John Ajvide Lindqvists roman har blivit en film ut barnens perspektiv och en nostalgitripp för oss som var med i bärjan av 1980-talet.

Vackrast: Så svårt att välja. "Elegy" med Ben Kingsley och Penelope Cruz ligger bra till även om den har lite gubbsjukevarning över sig. Castle Howard i "Brideshead revisited" är vackert i sig men jag tycker även att hela filmen var vackert fotad. Bilden tog jag förra sommaren när min man (på bilden) och jag var på slottet i Yorkshire.

Långrandigast: Franska "Couscous". Det hade behövts en kritisk bisittare vid klippbordet. Den hade vunnit på att vara en timme kortare.

Konstigast: Den bisarra och sanna historien om Mr Z i svenska "Bedragaren". Filmen i sig var inget mästerverk, mer som en tv-dokumentär, men tänk vad folk kan hitta på.

/Helena

Ruben hela morgonen

Klockan nio i morse satte jag mig framför De ofrivilliga av Ruben Östlund, och sen direkt efteråt träffades vi för en intervju. Stackarn hinner inte se några filmer själv, utan får bara ge intervjuer. Han berättade att han är så stolt över mobiltelefonfilmen En enastående studie i mänsklig förnedring också. Jag tycker att den borde visas i Östergötland, det är ju en Motalakille som spelat in sig själv.
De ofrivilliga är väldigt bra, skum och knäpp, hög igenkänningsfaktor och obehag, men skratt också. Handlar om gruppdynamik, och att helt vansinniga beteenden kan bli okej i ett gruppsammanhang. Så det handlade intervjun rätt mycket om också.
/Susanne

Bakom mina solglasögon

På festen igår visade det sig att Ronny Svensson, ni vet han den långe utan hår som presenterat film i tv för kanal 5 m fl, gjorde sig riktigt bra bakom trumsetet också. Hela bandet var kul att höra, och jag förstår att alla är mer eller mindre kända inom film-journalistsvängen även om jag är för bonnig för att känna dem. Fick riktiga nostalgivibbar och sjöng med i Docenterna och Ebba Gröns Staten & Kapitalet, tur att de spelade så högt att ingen hör hur jag sjunger.
En jag faktiskt känner igen är Roger Wilson, för jag brukade läsa hans blogg innan den bytte plats. Han berättade att hans kollega på P1 Kino, Klara (Clara?) också gillade Gomorra. När jag gick ut från visningen hörde jag bara sura kommentarer, så jag trodde att jag är helt ensam om att tycka om den. Men det finns alltså en till.
/Susanne

Fel filmfest!

Nej, George Clooney och Brad Pitt kom inte till Malmö som det ryktades. De gav sig i stället iväg till Venedig för att vara med på premiärvisningen av bröderna Coens senaste. Vilken felsatsning! Jag tror att Malmö är mycket trevligare än Venedig. Fast Coens nya verkar vara bra. Favoriten Frances McDormand och Tilda Swinton är också med.
Nu ska jag se två filmer till och sedan tar vi tåget hem.
/Helena

Klassrumsdrama

Den franske läraren Francois Bégaudeau skrev boken "Entre les murs" 2006, en delvis självbiografisk berättelse om vardagen i en skola i Paris. Regissören Laurent Cantets spelfilm "Mellan väggarna" har dokumentär touch. I centrum står läraren - spelad av Bégaudeau själv - och hans struliga ungar i åttan. 3 000 ungdomar sökte rollerna som elever och 25 fick vara med. De är helt fantastiska och man kan inte tro annat än att allt är autentiskt.
/Helena

Fräscha fransoser

Den franska "Couscous" vann publikens och kritikernas hjärta i Venedig där den tog hem Juryns stora pris, Marcel Mastroiannis pris, Bästa nya skådespelerska, Publikens pris samt Kritikernas pris. Araben Slimane (Habib Boufares) är både överårig och fattig och får för sig att starta en restaurang på en gammal båt som han har köpt. Han har två familjer som inte ser med blida ögon på varandra.
Man får en inblick i hur vardagen kan ta sig ut för en arabisk familj i södra Frankrike, vilka drömmar de har, hackordningen mellan män och kvinnor. Men "Couscous" hade mått bra av en sax - två timmar och trettio minuter är alldeles för långt.
I morgon väntar Brideshead - jag längtar!
/Helena

Fram för Ferrell

Jo, jag vet, jag är kulturredaktör och borde hålla fanan extremt högt. Men jag tjusas av Will Ferrells oemotståndligt töntiga humor. Ingen kan som han se så gravallvarlig ut och samtidigt leverera de mest hårresande repliker. I "Step brothers" tar han ut svängarna rejält och det blir så där pinsamt och samtidigt skrattretande så man knappt vet vart man ska ta vägen.
/Helena

Nu börjar det hända saker!

Jippi! Plötsligt dyker två efterlängtade filmer upp i Linköping. Och två från lite mer exotiska platser än de gamla vanliga (d v s Hollywood och Västergötland).
Först mexikanska "La Zona" på Filmstaden på fredag. Och sedan får vi en ny chans att se rumänska abortdramat "Fyra månader, tre månader och två dagar" på studenternas Kårrullen på måndag. Båda hör till 2008 års mest kritikerhyllade filmer.
Se där, även vi som inte får åka på gratisvisningar i Malmö kan få se lite bra film.
/Fredrik

Skrämmande skolexperiment

Jag tror att vem som helst kan falla för grupptrycket och hitta på vilka tokigheter som helst. Vår civilisatoriska fernissa når inte djupare än så. Tyska filmen "Die Welle" (Vågen) börjar som ett skolexperiment i autokrati och urartar fullständigt innan veckan är slut. Gymnasieläraren Rainer Wenger kan bara se på när hans elever skapar en terrorregim som börjar leva sitt eget liv.
Filmen bygger på en händelse i Kalifornien 1967. Hoppas, hoppas, hoppas att även vi i Östergötland får möjlighet att se den på bio så småningom. Riktigt bra film gör sig bäst i en biosalong.
/Helena

Bland nördar och primadonnor

Efter två dagar i Malmö är det lätt att identifiera tre huvudtyper av besökare.
1) Nörden. Rör sig solitärt med schemat alldeles under näsan, stort anteckningsblock i ena handen och pennan i munnen. Ser vad som helst som inte är producerat eller inspelat i USA.
2) Primadonnan. En (åtminstone förr i tiden) uppburen filmjournalist som klagar högljutt ifall den planerade intervjun blir mer än tre minuter försenad. Droppar gärna namn på tidigare intervjuoffer och gäspar stort ifall du försöker svara.
3) Entusiasten. Ser allt - precis allt. Kan (om hon/han är logistiskt begåvad) klämma in 17 filmer och hinner dessutom med diverse smygvisningar under luncherna. Jag sorterar in under den sistnämnda kategorin.
/Helena

Det är manligt med pedikyr

Som om det inte räckte med att se själva filmerna (idag: Patrik 1,5, Vicky Christina Barcelona, Bedragaren, och Vampyrer) så visas även små korta förhandsvisningar på senare filmer däremellan. Jag har sett utdrag ur den nya Kenny starfighter-filmen som kommer i vinter, filmen med de manliga konstsimmarna, och Baz Luhrmans Australia.
Om konstsim berättade Måns Herngren att det var en helt manlig sport från början, 1890. Först 40 år senare fick kvinnor tävla. Och nu får bara kvinnor tävla, det är det som gänget i Allt flyter vill ändra på. I en scen ska de försöka bestämma sig för hur de ska hålla i varandras fötter. Några håller om foten, andra om hälen. Det visar sig att två av dem gått på pedikyr, och har släta fina fötter, och sen följer en diskussion där de klämmer och känner på varandra. Senare visas en scen där de uppträder, och det var rörande vackert med dessa omaka manskroppar som formar stjärnor och mönster.
Ikväll har jag också träffat två vampyrsystrar, Ruth och Jenny. Mer om det kommer du att kunna läsa i Correns papperstidning, gissningsvis nästa fredag.

Läs mer om kommande filmer genom att klicka här.

/Susanne

Vilken bedragare

Åsa Blanck och Johan Palmgren fick en Guldbagge 2007 för sin film "Vikarien". Nu har de gjort dokumentären "Bedragaren" om den osannolike ungraren/israelen Mr Z som lurade och bedrog alla i sin väg. Han bodde ett år i Malmö på 1990-talet och gav sig ut för att vara katolsk ärkebiskop. Innan dess hade han spelat ultraortodox rabbin och lurat skjortan av en israelisk diamanthandlare, Mr Weiss, och jagats av en samling fallskärmsjägare.
Bortom tragiken och den ekonomiska ruinen han spred finns människans behov av äventyr och att vara sedd - även om det innebär att man blir matad med lögner. Fantastisk historia!
/Helena

Familjebildning med förhinder

Sven och Göran flyttar in i ett villaområde och blir godkända som adoptivföräldrar. Men den de får i sin vård motsvarar inte riktigt deras förväntningar.

Ella Lemhagen tände till direkt när hon fick höra talas om pjäsen "Patrik 1,5". Ett tema som gjort för en klassiker med annorlunda förtecken sade hon till mig när jag intervjuade henne för en stund sedan. Läs min intervju med henne i Corren senare i höst.

Jan Troells film om fotografen Maria Larsson var en pärla som vi också kommer att skriva mer om.

/Helena

Jag är imponerad...

... av en skådespelare som jag först nu förstår är Gustaf Skarsgård. Jag tyckte han såg bekant ut, men hur ska man kunna hålla reda på alla Stellans klimpar?
Gustaf var mycket bra i Ella Lemhagens Patrik 1,5, som vi såg imorse. Jag gillar också färgerna i den, mycket gult och rosa och grönt och blått, det är så skönt att svenska filmer slutat vara så murriga. (Okej, det är vinter i Låt den rätte komma in, men där passar det in. )
Torkel Petersson var som alltid bra. Filmen var rolig, just vad man vill ha på morgonen.
/Susanne

Invigningstal av Elwin + lite Alfredson

- Jag säger varje år att den här säsongen blir fantastisk, men ingen tror mig riktigt, sa Filminstitutets vd Cissi Elwin igår inför första filmen.
- Men i år, i höst, blir den verkligen fantastisk!
Hon berättade också att den miljonte besökaren sett Mamma Mia, så det får man ju kalla succé.
(Hon som sköter biljettkassan i Höganäs berättade för mig igår att Mamma mia raderat ut Lejonkungens femton år gamla publikrekord där, bara en sån sak. :-) )

Sen berättade Tomas Alfredson att Låt den rätte komma in ska ha premiär i USA samma dag som i Sverige, den 24 oktober. Han var alldeles överväldigad av mottagandet den fått.
Sen försökte han antyda att filmen kan tolkas som att den handlar om Oskars hämndfantasier... men det vet ju varenda människa att vampyrer finns!
/Susanne

Robotar och vampyrer

Wall-E, den lilla sopsamlande roboten, var charmigt påhittad och skickligt ihopkommen. Men förfilmen om den framfusiga trollerikaninen var snäppet bättre.

John Ajvide Lindqvist har haft stor framgång med sin skräckblandade samhällsskildring "Låt den rätte komma in". Han har även skrivit manus till filmen och i regissören Tomas Alfredsons händer valde åtminstone jag att blunda i de mest bloddrypande scenerna - men jag är larvigt lättskrämd. Det var skönt att ha sällskap hem till hotellet.

I kväll har vi även stött på "Filmkrönikans" Andrea Reuter, Cicci Rehnström Suurna och Filminstitutets vd Cissi Elwin.

Så här ser vi ut i biomörkret.

/Helena

Kändisarna flockas

Ingen filmfest utan kändisspotting. Vi tror vi såg Per Unckel på vägen till biografen - av profilen att döma. I alla händelser har vi sett både Ronny Svensson - den gamla stjärnan från Kai Martin och Stick - och Filmkrönikans förre programledare Orvar Säfström. Det lär bli fler.
/Helena och Susanne

Alla vill till Malmö

Min chef sitter som ni ser här nedan på ett tåg till Malmö. Jag sitter på ett annat tåg till Malmö. Gissa vem som gjort bort sig?
Det är fler här i vagnen som ska på filmdagarna, förstår jag. Killen snett framför mig till vänster har bokat in en intervju med Jan Troell. Killen snett framför till höger har samma schema över filmerna som jag och sitter och kollar in imdb.
Själv fick jag klart med intervju med Ruben Östlund imorse. En kvinna som jag inte hörde vad hon hette (vatten i örat) ringde när jag satt hos frissan och fick håret tvättat. Det jag läst om Ruben Östlund gör mig nyfiken, så det blir spännande.
/Susanne

Äntligen på väg till Malmö

Många ändringar i sista stund. Lyckades få ihop det nya schemat innan tåget gick. Inser att jag inte kommer att hinna med Woody Allens senaste. Det grämer mig. Å andra sidan kan jag förmodligen klämma in den franska ”Couscous”. Franskt är alltid fräscht.
/Helena

Mänskliga människor

På tisdag ska jag träffa Ella Lemhagen som har regisserat "Patrik 1,5". Jag hoppas mycket på hennes film. Det skulle vara så skönt att se en berättelse där folk får vara rödhåriga eller gay eller enbenta eller vad som helst utan att det blir så mycket ståhej omkring just det. Att de får vara precis så knäppa och vanliga och trevliga och mänskliga som vi alla är.

Men först blir det "Låt den rätte komma in" på måndag kväll. Ajvide Lindqvists bok var så speciell så jag undrar hur den tar sig ut på vita duken. Jag återkommer med mer så snart jag sett den.
/Helena

Knäppskallar på film

Jack Nicholson i "Gökboet", Heath Ledger i "The dark knight". Lysande knäppisar båda två. Men jag såg om "Tolv apornas armé" i veckan och just nu lyser Brad Pitt klarast på dårhimlen.
På tal om att se om filmer så är inte alla filmer värda att se om, men Tolv apor är nästan ett måste att se minst två gånger. Första gången tar alla vändningar musten ur en, men andra gången förstår man hur alla tidsparadoxer ställer till det för Bruce Willis, Madeleine Stowe och Brad Pitt.
//Micke

Topplista för filmnördar

Filmnördarna topp 250 hittar du på www.imdb.com/chart/top. En perfekt inspiration om du inte vet vad du vill se eller se om. Skummar snabbt listan och ser genast ett tjugotal filmer jag bara måste se. (Tur att jag är ledig snart)
Imdb.com är den enda sajt en filmnörd behöver kunna utantill. Här finns all info du behöver veta om A-, B-, C- och riktiga kalkonrullar.
//Micke

Arn regerar

Suck. En enda filmpremiär i Linköping den här veckan. Och i Stockholm har faktiskt bara två filmer premiär. Nu är det "Arn II" som gäller.
Men det ska faktiskt bli roligt att se den. Den första var, som de flesta svenskar redan märkt vid det här laget, en väl fungerande storslagen riddarsaga. Allt det där som är viktigt för att en genrefilm ska vara trovärdig - foto, klippning, scenografi - var riktigt bra. Och det mesta var gjort av danskar.
/Fredrik

Klart för intervju med Maria Blom

Första intervjun på Malmö filmdagar är nu inbokad och klar. Jag får träffa regissören Maria Blom på hennes hotell. Dessförinnan hinner jag se hennes nya film, Fishy. Jag gillade hennes Masjävlar, så jag hoppas mycket på den här.
Har du nån fråga att skicka med mig, berätta!
/Susanne

En Jackie Arklöv-armé

Nehej, det var ingen jedi-riddare som reflekterade över var klonerna kom ifrån i bioaktuella "Star Wars: The clone wars" heller. Inte ens Yoda hade några invändningar i "Episod II: Klonerna anfaller", när Obi-Wan snubblade över en färdig armé som kunde hjälpa jedi-riddarna.
Borde inte klonernas ursprung vara aningen oroande?
De är ju kopior av Jango Fett, en legosoldat och lönnmördare. Det är ungefär som att skapa en armé av Jackie Arklöv-kloner. (Han och Jango Fett är till och med lite lika varandra. . .)
I "Clone wars" är klonerna entydigt goda. Men vi vet ju att de är drillade att vända sig mot jedi-riddarna när "Order 66" utfärdas. Det vore intressant om deras egentliga syfte någon gång antyds i den kommande tv-serien.
/Fredrik

Erotiskt drama i Tintin-miljö

Klart att det skulle bli en erotisk thriller.


Efter en Jane Austen-filmatisering, en Hulkenfilm, ett kampsportsäventyr och en film om homosexuella cowboys var det ju det självklara valet för Ang Lee.


Nej, det går inte att hitta någon röd tråd i hans karriär, mer än den höga kvaliteten.


"Lust, caution", som är dvd-aktuell nu, är en av årets största bio-upplevelser, tycker jag. Det handlar om en ung skådespelerska i Kina på 30-talet, som får i uppdrag att förföra en polischef som samarbetar med den japanska ockupationsmakten i avsikt att mörda honom.


Det är den sortens film där allt är minutiöst genomfört. Scenografi, kostym, ljus, foto, musik och skådespelare samverkar i ett helgjutet allkonstverk.


Om ni till äventyrs läst Tintin-albumet "Blå Lotus", som också utspelar sig i Shanghai vid samma tid, kommer ni att känna igen er.


Mest uppmärksamhet har filmen fått för sina närgångna och delvis otäcka sexscener. Precis som Correns recensent Lollo Asplund tycker jag att "Lust, caution" är mer fascinerande än gripande. Den är kontroversiell, men sevärd. /Fredrik

Kom hit, Blade Runner!

Jag önskar att "Blade Runner - final cut" ska komma till Linköping. Sedan ett par veckor visas den på bio i Stockholm. Man kan bara hoppas att en kopia letar sig hit.
Ja, ja, jag såg den på dvd i vintras. Men den sista versionen är verkligen den bästa, och det vore härligt att se den på bio.
/Fredrik

Bäst på bio just nu!

The Dark Knight är en helt underbar, mörk film, med strålande skådespeleri av Heath Ledger, Gary Oldman, Maggie Gyllenhaal, Morgan Freeman... Bättre än så finns inte att se, den går rakt upp i toppen tillsammans med Blade runner och Kill Bill-filmerna, tycker Susanne.
Helena tänker och tänker. Men hur jag än tänker så framstår ändå Kaos av bröderna Taviani alltid som bäst just nu. Jag kanske ändrar mig efter veckan i Malmö.

Vad tycker ni är bäst just nu?

Mozart på film

Jag hann aldrig se Kenneth Branaghs version av ”Trollflöjten” när den gick på bio. Men jag såg den på dvd i helgen och jag blev både rörd och glad – och irriterad.

Branagh har förlagt handlingen till ett krigshärjat land med skyttegravar, bombplan och en gigantisk kyrkogård. Sarastro leder kampen mot det onda, Tamino och Papageno utsätts för prövningar och allt slutar som det ska.

De manliga solisterna är fantastiska. Monostatos är härligt ond, Sarastro ljuvligt basig och Papageno charmig som få i sitt utspel. Men när Nattens drottning gör entré får jag problem. Hennes båda arior är så fantastiskt svåra och vackra – helst den första – och musiken innehåller allt, precis allt. Man behöver inte låta henne fladdra omkring eller åma sig för att förstå att hon är superond. Men Branagh kan inte låta bli och tonerna dränks i hennes dramatiska gester. Synd, tycker jag.

/Helena

Vilken musikskatt!

Jag var ju bara tvungen att se "Mamma Mia". Den verkar gillas av både kritiker och vanlig publik - och hur ofta händer det?
Rollistan är imponerande men det som lockade var musiken. Jag gillade Abba redan på 70-talet - men jag hade hellre huggit av mig handen än erkänt det. Därtill ansågs de allt för kommersiella (fyyyyyy!) och ytliga.
Jo, filmen var bra och rolig men försatte mig inte i den stämning som jag blivit lovad av mina kamrater. Men musiken, jag säger bara det - musiken. En aldrig sinande ström av melodier som fortfarande håller måttet. Medryckande, vackra, lite som Mozart - mitt i all enkelhet dyker det upp någon musikalisk vändning som tar låten i en helt annan riktning.
/Helena

Att boka biljetter är inte lätt

Vi är tre personer som vill se "The Dark Knight". Först tar det en vecka att enas om en dag och föreställning då alla kan. Ikväll, klockan 18. Fint så långt. men sen börjar eländet.
Först gör jag ett försök att boka via SF:s hemsida. Det har jag aldrig någonsin lyckats med, men skam den som ger sig som min mormor brukade säga. Efter att i fem minuter försökt byta det förinställda antalet platser (2) ger jag upp och skickar uppdraget vidare till M, som är mer tekniskt begåvad. När även hon går bet enas vi om att sidan är skit och att det är lika bra att ringa.
Så jag ringer. Hamnar i Stockholm hos en automatisk röst som befaller mig att knappa in än den ena siffran, än den andra siffran för att välja stad, dag, film, föreställning, antal platser...
Till slut, när jag nästan är i mål, kommer uppmaningen: "knappa in ditt telefonnummer som gäller som bokningsnummer när du hämtar ut biljetterna".
Jag knappar in 013 5622 ... - och sen inser jag att jag inte alls har ett telefonnummer som börjar med 5622. Men vad har jag då? Det är helt stopp i huvudet. Jag har glömt mitt eget telefonnummer. I ren panik tycker jag in 30 och skyndar mig att skriva upp det på en lapp.
Om någon därute har 013-56 22 30 så hoppas jag att du inte går och hämtar ut våra biljetter, please, please, vi måste få se "The Dark Knight" nu!
/Susanne

Verklighetens Brideshead

Jag kan knappt bärga mig. På filmdagarna i Malmö får jag se nyfilmatiseringen av ”En förlorad värld”. Det lär vara en av världens mest populära tv-serier.

Vi besökte verklighetens Brideshead förra sommaren. Då hade det varit stängt några veckor på grund av filminspelningen. Det magnifika slottet Castle Howard ligger i norra Yorkshire några mil väster om Scarborough. Salarna, korridorerna, trädgården, påfåglarna fanns där. Jag bara väntade på att Jeremy Irons eller Anthony Andrews skulle komma släntrande över gräset.

Det är inte första gången som slottet används i filmsammanhang. det spelade även en roll i Stanley Kubricks "Barry Lyndon" från 1975. Lika tjusigt då.

/Helena

Åh, det är så svårt att välja...

Jag har slitit mitt hår över filmprogrammet på Malmö filmdagar - det går liksom inte att se fyra filmer samtidigt - men nu tror jag att jag bestämt mig.
Första kvällen: Låt den rätte komma in - baserad på John Ajvide Lindqvists bestseller som plötsligt gjort skräcklitteraturen rumsren i Sverige. Tomas Alfredson har gjort filmen som vunnit fina priser på internationella festivaler, exempelvis bästa drama på Tribeca. Den skulle haft premiär i april, men när den började vinna priser sköts premiären upp till 24 oktober. Men snart får jag se den - jippi!

Tisdagen: Ella Lemhagens Patrik 1,5, Maria Larssons eviga ögonblick, lunch, Crossing Over, (lucka), Vampyrer. Hellboy 2 om jag orkar. (Troligen inte.)

Onsdagen: The Wave, Gomorra - längtar!!, lunch, Maria Bloms Fishy, kanske Mirrors.

Torsdagen: De ofrivilliga, En förlorad värld, lunch, hemresa.

Och så hinna göra intervjuer med regissörer och skådespelare, blogga, anteckna inför kommande recensioner, kanske andas lite... Men det ska bli jättekul!
/Susanne

Dagens hjälte

Ja men, hur bra är han, Charles Dance? Aktuell som pappa prästen i tv-serien ”Fallen Angel”. Totalt handlingsförlamad inför sin minst sagt bisarra dotter, lysande spelad av Emilia Fox.
Dance var bra redan i ”Good morning, Babylon” av favoritregissörerna Taviani. Men bäst av allt som den onde Benedict i ”Den siste actionhjälten”. Brittisk, ondsint och iskall, inte minst när han väser ”One eighty, you moron” åt Anthony Quinns intelligensbefriade storskurk Tony Vivaldi. Burr.
/Helena

Vi har vår egen Star Wars-kännare

Vi är väldigt glada att Fredrik Kylberg jobbar här på Corren. Han vet allt - och då menar vi allt - om Star Wars-filmerna. Hans recension från den animerade "Star Wars - The Clone Wars" hittar du här.
Susanne passade på att se "Star Wars- The Exhibition" när hon hade vägarna förbi Ö-vik. Läs mer om den här och fundera på om det inte vore värd ett besök norröver. Det tycker jag!
/Sus

Hej och välkomna!

- Vi kanske skulle blogga från Malmö filmdagar? funderade kulturchefen Helena Lundberg.
- Vi kanske ska starta en hel filmblogg? tyckte jag, Susanne Sterner.
Och det gör vi nu.
Välkomna att läsa och diskutera film här hos oss!