Hurra för Jan Troell!

Jan Troells "Maria Larssons eviga ögonblick" blir Sveriges bidrag till Oscargalan. Skitroligt! En jättefin film som är väl värd all uppmärksamhet. Jag såg den på Malmö filmdagar och vrålnjöt av det vackra fotot, den kloka, stillsamma dialogen och det faktum att det bygger på en verklig person.
/Helena

Vem är längst?

Vem är längst egentligen?
- Jag är längst, säger Gustaf Skarsgård.
- Va, är inte jag längst?, undrar Torkel Petersson.

Enighet råder i alla fall om att de spelar i "Patrik 1,5" som har Sverigepremiär fredag 12/9.

/Susanne

Bu och bä från Malmö

Malmö filmdagar är slut. Jag måste summera intrycken så att allt inte bara blir en lång räcka av filmer.

Bäst1: Tyska "Die Welle" om skolklassen som studerar styrelseskick och driver sig själva till en tragedi.

Bäst2: "Låt den rätte komma in". John Ajvide Lindqvists roman har blivit en film ut barnens perspektiv och en nostalgitripp för oss som var med i bärjan av 1980-talet.

Vackrast: Så svårt att välja. "Elegy" med Ben Kingsley och Penelope Cruz ligger bra till även om den har lite gubbsjukevarning över sig. Castle Howard i "Brideshead revisited" är vackert i sig men jag tycker även att hela filmen var vackert fotad. Bilden tog jag förra sommaren när min man (på bilden) och jag var på slottet i Yorkshire.

Långrandigast: Franska "Couscous". Det hade behövts en kritisk bisittare vid klippbordet. Den hade vunnit på att vara en timme kortare.

Konstigast: Den bisarra och sanna historien om Mr Z i svenska "Bedragaren". Filmen i sig var inget mästerverk, mer som en tv-dokumentär, men tänk vad folk kan hitta på.

/Helena

Ruben hela morgonen

Klockan nio i morse satte jag mig framför De ofrivilliga av Ruben Östlund, och sen direkt efteråt träffades vi för en intervju. Stackarn hinner inte se några filmer själv, utan får bara ge intervjuer. Han berättade att han är så stolt över mobiltelefonfilmen En enastående studie i mänsklig förnedring också. Jag tycker att den borde visas i Östergötland, det är ju en Motalakille som spelat in sig själv.
De ofrivilliga är väldigt bra, skum och knäpp, hög igenkänningsfaktor och obehag, men skratt också. Handlar om gruppdynamik, och att helt vansinniga beteenden kan bli okej i ett gruppsammanhang. Så det handlade intervjun rätt mycket om också.
/Susanne

Bakom mina solglasögon

På festen igår visade det sig att Ronny Svensson, ni vet han den långe utan hår som presenterat film i tv för kanal 5 m fl, gjorde sig riktigt bra bakom trumsetet också. Hela bandet var kul att höra, och jag förstår att alla är mer eller mindre kända inom film-journalistsvängen även om jag är för bonnig för att känna dem. Fick riktiga nostalgivibbar och sjöng med i Docenterna och Ebba Gröns Staten & Kapitalet, tur att de spelade så högt att ingen hör hur jag sjunger.
En jag faktiskt känner igen är Roger Wilson, för jag brukade läsa hans blogg innan den bytte plats. Han berättade att hans kollega på P1 Kino, Klara (Clara?) också gillade Gomorra. När jag gick ut från visningen hörde jag bara sura kommentarer, så jag trodde att jag är helt ensam om att tycka om den. Men det finns alltså en till.
/Susanne

Fel filmfest!

Nej, George Clooney och Brad Pitt kom inte till Malmö som det ryktades. De gav sig i stället iväg till Venedig för att vara med på premiärvisningen av bröderna Coens senaste. Vilken felsatsning! Jag tror att Malmö är mycket trevligare än Venedig. Fast Coens nya verkar vara bra. Favoriten Frances McDormand och Tilda Swinton är också med.
Nu ska jag se två filmer till och sedan tar vi tåget hem.
/Helena

Klassrumsdrama

Den franske läraren Francois Bégaudeau skrev boken "Entre les murs" 2006, en delvis självbiografisk berättelse om vardagen i en skola i Paris. Regissören Laurent Cantets spelfilm "Mellan väggarna" har dokumentär touch. I centrum står läraren - spelad av Bégaudeau själv - och hans struliga ungar i åttan. 3 000 ungdomar sökte rollerna som elever och 25 fick vara med. De är helt fantastiska och man kan inte tro annat än att allt är autentiskt.
/Helena

Fräscha fransoser

Den franska "Couscous" vann publikens och kritikernas hjärta i Venedig där den tog hem Juryns stora pris, Marcel Mastroiannis pris, Bästa nya skådespelerska, Publikens pris samt Kritikernas pris. Araben Slimane (Habib Boufares) är både överårig och fattig och får för sig att starta en restaurang på en gammal båt som han har köpt. Han har två familjer som inte ser med blida ögon på varandra.
Man får en inblick i hur vardagen kan ta sig ut för en arabisk familj i södra Frankrike, vilka drömmar de har, hackordningen mellan män och kvinnor. Men "Couscous" hade mått bra av en sax - två timmar och trettio minuter är alldeles för långt.
I morgon väntar Brideshead - jag längtar!
/Helena

Fram för Ferrell

Jo, jag vet, jag är kulturredaktör och borde hålla fanan extremt högt. Men jag tjusas av Will Ferrells oemotståndligt töntiga humor. Ingen kan som han se så gravallvarlig ut och samtidigt leverera de mest hårresande repliker. I "Step brothers" tar han ut svängarna rejält och det blir så där pinsamt och samtidigt skrattretande så man knappt vet vart man ska ta vägen.
/Helena

Bland nördar och primadonnor

Efter två dagar i Malmö är det lätt att identifiera tre huvudtyper av besökare.
1) Nörden. Rör sig solitärt med schemat alldeles under näsan, stort anteckningsblock i ena handen och pennan i munnen. Ser vad som helst som inte är producerat eller inspelat i USA.
2) Primadonnan. En (åtminstone förr i tiden) uppburen filmjournalist som klagar högljutt ifall den planerade intervjun blir mer än tre minuter försenad. Droppar gärna namn på tidigare intervjuoffer och gäspar stort ifall du försöker svara.
3) Entusiasten. Ser allt - precis allt. Kan (om hon/han är logistiskt begåvad) klämma in 17 filmer och hinner dessutom med diverse smygvisningar under luncherna. Jag sorterar in under den sistnämnda kategorin.
/Helena

Det är manligt med pedikyr

Som om det inte räckte med att se själva filmerna (idag: Patrik 1,5, Vicky Christina Barcelona, Bedragaren, och Vampyrer) så visas även små korta förhandsvisningar på senare filmer däremellan. Jag har sett utdrag ur den nya Kenny starfighter-filmen som kommer i vinter, filmen med de manliga konstsimmarna, och Baz Luhrmans Australia.
Om konstsim berättade Måns Herngren att det var en helt manlig sport från början, 1890. Först 40 år senare fick kvinnor tävla. Och nu får bara kvinnor tävla, det är det som gänget i Allt flyter vill ändra på. I en scen ska de försöka bestämma sig för hur de ska hålla i varandras fötter. Några håller om foten, andra om hälen. Det visar sig att två av dem gått på pedikyr, och har släta fina fötter, och sen följer en diskussion där de klämmer och känner på varandra. Senare visas en scen där de uppträder, och det var rörande vackert med dessa omaka manskroppar som formar stjärnor och mönster.
Ikväll har jag också träffat två vampyrsystrar, Ruth och Jenny. Mer om det kommer du att kunna läsa i Correns papperstidning, gissningsvis nästa fredag.

Läs mer om kommande filmer genom att klicka här.

/Susanne

Vilken bedragare

Åsa Blanck och Johan Palmgren fick en Guldbagge 2007 för sin film "Vikarien". Nu har de gjort dokumentären "Bedragaren" om den osannolike ungraren/israelen Mr Z som lurade och bedrog alla i sin väg. Han bodde ett år i Malmö på 1990-talet och gav sig ut för att vara katolsk ärkebiskop. Innan dess hade han spelat ultraortodox rabbin och lurat skjortan av en israelisk diamanthandlare, Mr Weiss, och jagats av en samling fallskärmsjägare.
Bortom tragiken och den ekonomiska ruinen han spred finns människans behov av äventyr och att vara sedd - även om det innebär att man blir matad med lögner. Fantastisk historia!
/Helena

Familjebildning med förhinder

Sven och Göran flyttar in i ett villaområde och blir godkända som adoptivföräldrar. Men den de får i sin vård motsvarar inte riktigt deras förväntningar.

Ella Lemhagen tände till direkt när hon fick höra talas om pjäsen "Patrik 1,5". Ett tema som gjort för en klassiker med annorlunda förtecken sade hon till mig när jag intervjuade henne för en stund sedan. Läs min intervju med henne i Corren senare i höst.

Jan Troells film om fotografen Maria Larsson var en pärla som vi också kommer att skriva mer om.

/Helena

Jag är imponerad...

... av en skådespelare som jag först nu förstår är Gustaf Skarsgård. Jag tyckte han såg bekant ut, men hur ska man kunna hålla reda på alla Stellans klimpar?
Gustaf var mycket bra i Ella Lemhagens Patrik 1,5, som vi såg imorse. Jag gillar också färgerna i den, mycket gult och rosa och grönt och blått, det är så skönt att svenska filmer slutat vara så murriga. (Okej, det är vinter i Låt den rätte komma in, men där passar det in. )
Torkel Petersson var som alltid bra. Filmen var rolig, just vad man vill ha på morgonen.
/Susanne

Invigningstal av Elwin + lite Alfredson

- Jag säger varje år att den här säsongen blir fantastisk, men ingen tror mig riktigt, sa Filminstitutets vd Cissi Elwin igår inför första filmen.
- Men i år, i höst, blir den verkligen fantastisk!
Hon berättade också att den miljonte besökaren sett Mamma Mia, så det får man ju kalla succé.
(Hon som sköter biljettkassan i Höganäs berättade för mig igår att Mamma mia raderat ut Lejonkungens femton år gamla publikrekord där, bara en sån sak. :-) )

Sen berättade Tomas Alfredson att Låt den rätte komma in ska ha premiär i USA samma dag som i Sverige, den 24 oktober. Han var alldeles överväldigad av mottagandet den fått.
Sen försökte han antyda att filmen kan tolkas som att den handlar om Oskars hämndfantasier... men det vet ju varenda människa att vampyrer finns!
/Susanne

Robotar och vampyrer

Wall-E, den lilla sopsamlande roboten, var charmigt påhittad och skickligt ihopkommen. Men förfilmen om den framfusiga trollerikaninen var snäppet bättre.

John Ajvide Lindqvist har haft stor framgång med sin skräckblandade samhällsskildring "Låt den rätte komma in". Han har även skrivit manus till filmen och i regissören Tomas Alfredsons händer valde åtminstone jag att blunda i de mest bloddrypande scenerna - men jag är larvigt lättskrämd. Det var skönt att ha sällskap hem till hotellet.

I kväll har vi även stött på "Filmkrönikans" Andrea Reuter, Cicci Rehnström Suurna och Filminstitutets vd Cissi Elwin.

Så här ser vi ut i biomörkret.

/Helena

Kändisarna flockas

Ingen filmfest utan kändisspotting. Vi tror vi såg Per Unckel på vägen till biografen - av profilen att döma. I alla händelser har vi sett både Ronny Svensson - den gamla stjärnan från Kai Martin och Stick - och Filmkrönikans förre programledare Orvar Säfström. Det lär bli fler.
/Helena och Susanne

Alla vill till Malmö

Min chef sitter som ni ser här nedan på ett tåg till Malmö. Jag sitter på ett annat tåg till Malmö. Gissa vem som gjort bort sig?
Det är fler här i vagnen som ska på filmdagarna, förstår jag. Killen snett framför mig till vänster har bokat in en intervju med Jan Troell. Killen snett framför till höger har samma schema över filmerna som jag och sitter och kollar in imdb.
Själv fick jag klart med intervju med Ruben Östlund imorse. En kvinna som jag inte hörde vad hon hette (vatten i örat) ringde när jag satt hos frissan och fick håret tvättat. Det jag läst om Ruben Östlund gör mig nyfiken, så det blir spännande.
/Susanne

Äntligen på väg till Malmö

Många ändringar i sista stund. Lyckades få ihop det nya schemat innan tåget gick. Inser att jag inte kommer att hinna med Woody Allens senaste. Det grämer mig. Å andra sidan kan jag förmodligen klämma in den franska ”Couscous”. Franskt är alltid fräscht.
/Helena

Mänskliga människor

På tisdag ska jag träffa Ella Lemhagen som har regisserat "Patrik 1,5". Jag hoppas mycket på hennes film. Det skulle vara så skönt att se en berättelse där folk får vara rödhåriga eller gay eller enbenta eller vad som helst utan att det blir så mycket ståhej omkring just det. Att de får vara precis så knäppa och vanliga och trevliga och mänskliga som vi alla är.

Men först blir det "Låt den rätte komma in" på måndag kväll. Ajvide Lindqvists bok var så speciell så jag undrar hur den tar sig ut på vita duken. Jag återkommer med mer så snart jag sett den.
/Helena