Bang var först med så mycket

I kommande Fredag finns en kort dvd-recension av Bang och världshistorien. men på 600 tecken rymmer man inte mycket, och jag märker att jag funderar vidare på filmen eller rättare sagt människan Bang.
Hon är en av de största journalister vi någonsin haft i Sverige. Hon bevakade krig och diktaturer, inte för att jag tycker att man måste skriva om krig för att vara en stor journalist, men jag beundrar hur hon utsätter sig för faror och umbäranden i jakten på en sanning, att ta reda på hur det är. Hon skriver bra också, formuleringskonst på hög nivå. Maj Wechselmann gör klokt i att bygga filmen på utdrag ur Bangs egna artiklar, brev och dagboksanteckningar. och på autentiska bilder förstås.

En person som jag alltid varit nyfiken på är Ruffa Alving, Bangs dotter. Och långt in i filmen får jag äntligen se henne! En kort snutt, som blir fler korta snuttar, men alldeles för lite, jag hade velat ha mer. Barbro var ensamstående mor till Ruffa, och det var inte vanligt på den tiden för en kvinnlig reporter på resande fot. När Bang träffade Loyse blev det hon som stannade hemma med Ruffa, medan Bang reste till Indien, Kina, Japan, Java, Amerika...
Att två kvinnor levde ihop i ett kärleksförhållande, som Bang och Loyse, var nog inte så ovanligt. Det var lättare för kvinnor att leva som "väninnor" som bor ihop för att spara pengar. Innan den stora kärleken hade Bang "avverkat en rad karlar".

Hon söp en hel del också, väldigt mycket i perioder. Hon beskriver själv hur krogronden börjar redan på förmiddagen ibland. Sen kan hon vara stolt: "ingen sprit på 14 dagar".

Hur som helst så är det en jättefin och intressant film om en oerhört intressant människa. Se den!

/Susanne

Digitala Lasse-filmen även i Linköping

"Solen i ögonen", en musikdokumentär från lasse Winnerbäcks turné i somras, kommer att visas i Linköping på fredag. Två visningar i stora salongen, och det är kultur- och fritdsnämnden som bjuder.
Läs mer HÄR.

/Susanne

Det blir ingen Rockyfilm

Trist. Jag har sett ett utdrag där Rockys flickvän gör en väldigt elak och rolig imitation av honom när han runkar, men mycket mer än så blev det alltså inte. Fast det finns många Kellerman-album att trösta sig med.
/Susanne

Vigilante ska bli film

Det här ser jag fram emot. Andreas Romans roman (ja, han har ett väldigt bra författarnamn) är riktigt bra. Huvudpersonen får helt enkelt bara nog en dag av aggressiva och jobbiga människor som inte respekterar andras gränser. Så han börjar spöa upp dem.
En väldigt intressant bihandling är att huvudpersonens mor är producent för ett tv-program där man låser in folk - typ Big Brother - men där man går ännu längre och inte släpper ut dem. Jag minns särskilt en tjej som var helt katatonisk men inte fick någon hjälp.
Läs boken i väntan på filmen!

/Susanne

Vampyrer och psykologer

Correns recension av Låt den rätte komma in hittar du här.

Seminariet Psykologer tittar på film var inte alls vad som utlovats, men det var intressant och givande. Mer här.

/Susanne

Vem ansvarar för svensk film?

Det pågår en debatt om svensk film i Dagens Nyheter mellan å ena sidan regissören Jan Troell och producenten Thomas Stenderup och å andra sidan programdirektören för SF Bio Sture Johansson.
Troell och Stenderup anser att svensk film är chanslös och att biografägarna inte tar sitt ansvar. Johansson menar att biografägarna är beroende av hur distributörerna agerar.
Så här tror jag att det är. Troells "Maria Larssons eviga ögonblick" har inte dragit den publik som han hade velat ha. Och det är ju förbaskat synd eftersom det är en utmärkt bra film. Men nu är väl många av oss människor en gång så beskaffade att vi hellre väljer det lätta och roliga framför det som ger lite tuggmotstånd. Men tuggmotståndet behövs för oss andra som gillar sådant. Jag vet inte hur man ska lösa det, men det måste finnas plats även för seriös svensk film, hur få som än väljer att gå på den.
Helena

Hurra för Jan Troell!

Jan Troells "Maria Larssons eviga ögonblick" blir Sveriges bidrag till Oscargalan. Skitroligt! En jättefin film som är väl värd all uppmärksamhet. Jag såg den på Malmö filmdagar och vrålnjöt av det vackra fotot, den kloka, stillsamma dialogen och det faktum att det bygger på en verklig person.
/Helena

Svensk film slår utomlands

Fick ett pressmeddelande från Svenska filminstitutet om att tre svenska filmer har fått amerikansk distribution.
Jan Troells "Maria Larssons eviga ögonblick" visades nyligen i Toronto. En filmskribent jämför Troell med Dostojevskij och skriver att "every second an intense pleasure". Jag kan bara hålla med. Hoppas den går upp i Linköping samtidigt som i resten av Sverige.
Ella Lemhagens "Patrik 1,5" visades också i Toronto och har blivit köpt av ett bolag - men vilket är fortfarande hemligt. På bilden ser du Tom Ljungman i rollen som Patrik. Här kan du läsa Correns recension.
Tomas Alfredsons "Låt den rätte komma in" - en ganska blodig historia - ska lanseras i USA 24 oktober och ska dessutom spelas in i en amerikansk version. Jag är inte helt övertygad om att det kommer att bli bra. Den svenska är fantastisk.
Men hursomhelst är det skitkul att svensk film klarar sig bra utomlands.
/Helena

Tillräckligt blodig, tycker John

I Stockholm i måndags berättade John Ajvide Lindquist att han betvivlar att någon enda författare kan vara så jävla nöjd med en film på sin bok som han är med "Låt den rätte komma in". men det hade aldrig blivit nån film om han inte fått skriva manus själv.
Han sa också att den är "självbiografisk utom vissa element" (hm... kände han nån vampyr som liten, tro?) och att han varit rädd att den inte skulle bli tillräckligt blodig.
- Men den är rätt slaskig där den ska vara det.
John Ajvide Lindqvist berättade också att han nyss kommit från en skräckfilmsfestival i i London.
- Publiken där älskade filmen, i det sammanhanget var det nästan som en feel good-film.

/Susanne

Vem är längst?

Vem är längst egentligen?
- Jag är längst, säger Gustaf Skarsgård.
- Va, är inte jag längst?, undrar Torkel Petersson.

Enighet råder i alla fall om att de spelar i "Patrik 1,5" som har Sverigepremiär fredag 12/9.

/Susanne

Ruben hela morgonen

Klockan nio i morse satte jag mig framför De ofrivilliga av Ruben Östlund, och sen direkt efteråt träffades vi för en intervju. Stackarn hinner inte se några filmer själv, utan får bara ge intervjuer. Han berättade att han är så stolt över mobiltelefonfilmen En enastående studie i mänsklig förnedring också. Jag tycker att den borde visas i Östergötland, det är ju en Motalakille som spelat in sig själv.
De ofrivilliga är väldigt bra, skum och knäpp, hög igenkänningsfaktor och obehag, men skratt också. Handlar om gruppdynamik, och att helt vansinniga beteenden kan bli okej i ett gruppsammanhang. Så det handlade intervjun rätt mycket om också.
/Susanne

Det är manligt med pedikyr

Som om det inte räckte med att se själva filmerna (idag: Patrik 1,5, Vicky Christina Barcelona, Bedragaren, och Vampyrer) så visas även små korta förhandsvisningar på senare filmer däremellan. Jag har sett utdrag ur den nya Kenny starfighter-filmen som kommer i vinter, filmen med de manliga konstsimmarna, och Baz Luhrmans Australia.
Om konstsim berättade Måns Herngren att det var en helt manlig sport från början, 1890. Först 40 år senare fick kvinnor tävla. Och nu får bara kvinnor tävla, det är det som gänget i Allt flyter vill ändra på. I en scen ska de försöka bestämma sig för hur de ska hålla i varandras fötter. Några håller om foten, andra om hälen. Det visar sig att två av dem gått på pedikyr, och har släta fina fötter, och sen följer en diskussion där de klämmer och känner på varandra. Senare visas en scen där de uppträder, och det var rörande vackert med dessa omaka manskroppar som formar stjärnor och mönster.
Ikväll har jag också träffat två vampyrsystrar, Ruth och Jenny. Mer om det kommer du att kunna läsa i Correns papperstidning, gissningsvis nästa fredag.

Läs mer om kommande filmer genom att klicka här.

/Susanne

Vilken bedragare

Åsa Blanck och Johan Palmgren fick en Guldbagge 2007 för sin film "Vikarien". Nu har de gjort dokumentären "Bedragaren" om den osannolike ungraren/israelen Mr Z som lurade och bedrog alla i sin väg. Han bodde ett år i Malmö på 1990-talet och gav sig ut för att vara katolsk ärkebiskop. Innan dess hade han spelat ultraortodox rabbin och lurat skjortan av en israelisk diamanthandlare, Mr Weiss, och jagats av en samling fallskärmsjägare.
Bortom tragiken och den ekonomiska ruinen han spred finns människans behov av äventyr och att vara sedd - även om det innebär att man blir matad med lögner. Fantastisk historia!
/Helena

Familjebildning med förhinder

Sven och Göran flyttar in i ett villaområde och blir godkända som adoptivföräldrar. Men den de får i sin vård motsvarar inte riktigt deras förväntningar.

Ella Lemhagen tände till direkt när hon fick höra talas om pjäsen "Patrik 1,5". Ett tema som gjort för en klassiker med annorlunda förtecken sade hon till mig när jag intervjuade henne för en stund sedan. Läs min intervju med henne i Corren senare i höst.

Jan Troells film om fotografen Maria Larsson var en pärla som vi också kommer att skriva mer om.

/Helena

Mänskliga människor

På tisdag ska jag träffa Ella Lemhagen som har regisserat "Patrik 1,5". Jag hoppas mycket på hennes film. Det skulle vara så skönt att se en berättelse där folk får vara rödhåriga eller gay eller enbenta eller vad som helst utan att det blir så mycket ståhej omkring just det. Att de får vara precis så knäppa och vanliga och trevliga och mänskliga som vi alla är.

Men först blir det "Låt den rätte komma in" på måndag kväll. Ajvide Lindqvists bok var så speciell så jag undrar hur den tar sig ut på vita duken. Jag återkommer med mer så snart jag sett den.
/Helena

Klart för intervju med Maria Blom

Första intervjun på Malmö filmdagar är nu inbokad och klar. Jag får träffa regissören Maria Blom på hennes hotell. Dessförinnan hinner jag se hennes nya film, Fishy. Jag gillade hennes Masjävlar, så jag hoppas mycket på den här.
Har du nån fråga att skicka med mig, berätta!
/Susanne