Jag var ju bara tvungen att se "Mamma Mia". Den verkar gillas av både kritiker och vanlig publik - och hur ofta händer det?
Rollistan är imponerande men det som lockade var musiken. Jag gillade Abba redan på 70-talet - men jag hade hellre huggit av mig handen än erkänt det. Därtill ansågs de allt för kommersiella (fyyyyyy!) och ytliga.
Jo, filmen var bra och rolig men försatte mig inte i den stämning som jag blivit lovad av mina kamrater. Men musiken, jag säger bara det - musiken. En aldrig sinande ström av melodier som fortfarande håller måttet. Medryckande, vackra, lite som Mozart - mitt i all enkelhet dyker det upp någon musikalisk vändning som tar låten i en helt annan riktning.
/Helena
tisdag 19 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar